Diskussionen om en ny partiledare för Socialdemokraterna pågår för fullt. Under tiden hukar partiets tales- och riksdagsmän, precis som Malin Dahlström säger i artikeln här bredvid. Nu borde valnederlaget ha satt sig och man borde kunna bedriva en opposition värd namnet, men man tycks oroligt vänta på den nya partiledaren och vill kanske inte försitta några chanser att få framträdande positioner där.
Distriktsordförande från hela Sverige har i dagarna tagit fram de kriterier de vill ha på en partiledare. Vår egen Åke Svensson sätter i måndagens GT upp en sextett han kan tänka sig. Samtidigt säger Aftonbladet att Per Nuder återigen är tillfrågad. Men han har så sent som i dag måndag, sagt ett definitivt nej enligt Dagens Eko. Låt karl´n vara ifred. Nog finns det andra som kan axla partiledarskapet.
Mats Rosin skriver längre ner på sidan här att nya partiledare sällan har varit självklara. Men att man har valt karismatiska personer före gråa kunniga. Bara det ger Nuder och Sven-Erik Österberg ett handikapp för ingen av dem har någon särskild lyskraft.
Och så ser jag att Mats Linder i måndagens Gotlands Allehanda förordar just Nuder och Österberg som partiledare. Bara det gör att valberedningen ska tänka till innan de föreslår någon av dessa två...
Lena Sommestad förs allt oftare fram som en duktig politiker med en klar åsikt att vilja lyfta partiet. Hon skriver på sin blogg att den som övertygande kan förklara vad som har hänt och varför, också med större trovärdighet kan peka på hur vi löser framtidens problem.
Även Veronica Palm har vettiga åsikter om vad som blev fel och vad som därför bör förändras. Bland annat om olika moms för mat på restaurang och i affär när momsen borde vara konkurrensneutral. Jag gillar också att hon vill ta strid för att den bortre parentesen i a-kassan tas bort för den upplevs av många arbetslösa som ett stort hot.
Frågan är om valberedningen vågar föra fram en kvinna till som partiledare? Kvinnor tycks på något märkligt sätt nagelfaras mer än sina manliga motsvarigheter. Men det viktigaste är att den nya partiledaren har lyskraft och kan matcha Alliansens företrädare. Och naturligtvis för fram en socialdemokratisk politik som är värd namnet.