Ledarskap och krishantering
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns dock två inslag i debatten som är begripliga, men som inte är särskilt konstruktiva och framåtsyftande. Det ena är att tsunamikatastrofen fick som följd att över 500 svenskar miste livet. Deras anhöriga bär på en stor och tung sorg, som också går över i ilska och sökande efter någon ansvarig som kan ställas till svars. De starka känslorna i sökandet efter syndabockar från de anhöriga är fullt begripliga och ett naturligt inslag i katastrofens följder. Det handlar om människor och känslor. Och regeringen var tafflig.
Det andra är att det är val nästa år. Den borgerliga oppositionen tar naturligtvis alla chanser den kan få, att misskreditera den socialdemokratiska regeringen. Och särskilt att förminska statsminister Göran Perssons styrka och trovärdighet, som en bra ledare för Sverige. Det är mycket valretorik om att Göran Persson borde avgå, men de borgerliga kommer inte aktivt agera i riksdagen för detta. Den viktiga frågan om regeringens och det svenska samhällets krisberedskap används i den partipolitiska striden om regeringsmakten. Det måste vi tänka på i debattens övertoner.
Så till det viktigaste som Göran Persson och alla andra seriösa politiker måste ta tag i; hur ska vi få till den bästa möjliga krisberedskapen för att klara alla de tänkbara och otänkbara kriser och katastrofer som kan drabba vårt svenska samhället. Eller svenskar utomlands. Det finns ju sedan många år utredningar som lyfter fram dessa aspekter. Hur sårbara vi är i vårt moderna samhälle med beroende av el, telekommunikationer och it. Och hur lätt det är att störa det finansiella systemet. Naturkatastrofer, sabotage, terrorangrepp och storskalig kriminalitet. Eller epidemier som drabbar människor eller djur.
Det vi vet, är att krisen ofta inte kommer i vardagen när alla är i tjänst, utan just som vi sett, mitt under en helg när alla är lediga eller på natten när de flesta sover. Det är klart bevisat att de som ska leda landet i kriser måste öva ofta på detta. Det går att skaffa sig kunskaper teoretiskt, men det krävs övningar för att få det att fungera. Det handlar ju om att ha planer för krishantering och den ledarstyrkan att de som fattar betslut inte bara gör det riktiga, utan det viktiga.
De flesta civila kriser leder till att människor skadas eller dör. Kriser leder till att starka känslor kommer i omlopp, sorg, ilska och sökande efter syndabockar. Mitt i korstrycket av människor fyllda av sorg och vrede, massmedias krav på ständiga svar och olika myndigheters uppgiftsregler och revirstrider står den som ska visa ett nationellt ledarskap i krisen. Detta är inte lätt. Det bli lätt misstag, det har vi sett. Därför måste nu Göran Persson ta ledningen för att skapa en effektiv nationell krisberedskap.