Leder talmansfiaskot till partiledarbyte?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kanske är det rent av så, att det i dagens politik är viktigare att finna en karismatisk efterträdare än att tungfotat förända det politiska fältet genom rådslag, krisgrupper och arbetsgrupper? Det som skall vinnas är det personliga slaget med Fredrik Reinfeldt och det har Mona Sahlin visat sig inte kunna.
Mot ett tvåpartisystem
Före det beryktade andra valet av George Bush i strid med demokraten John Kerry skrev jag här i GT om den som jag då förmodade vandringen mot ett tvåpartisystem också här i Sverige. Vi fick alliansen inför det förra valet. Nu fick vi vänsterblocket.
Frågan är om det skall bestå, om det är den nya tidens maktgrupperingar, där valen görs alltmer beroende av en skicklig toppolitiker som backas upp av expertis som i USA. Jag säger inte att det är önskvärt, men frågar om så blir fallet.
Egentligen är den uppkomna situationen ett resultat av den mediedramaturgi som kräver spänning, utspel, tillspetsade uttalanden och gärna en hel del missförstånd som kan ältas fram och tillbaka. Och så alla dessa medieuttolkare som omedelbart efter ett uttalande i TV talar om vad de anser har sagts och helst betygsätter politikernas framträdande.
Allt för att vi ska slippa tänka själva. Tron på retuscherade och stylade bilder borde också ha spelat ut sin roll. Politik är inte bara skicklig marknadsföring.
Talmansvalet blev ett kuriöst utspel av en vanmäktig politisk förlorare. Björn von Sydow hade klokt krattat manegen för en överenskommelse som skulle ha onödiggjort hela valmansproceduren och reducerat den till den obetydlighet som det i verkligheten är.
Talmansvalet ett fiasko
Nu i någon slags iver att bevisa vad alla ändå vet, att Sverigedemokraterna är ett i grunden tydligt högeralternativ, igångsatte Sahlin detta mediejippo med sig själv stående på scenen mottagandes röstsedlarna och avkunnande nederlaget, som borde betyda hennes utträde ur politiken.
Det är inte synd om Mona Sahlin. Hon har fått en ärlig chans, men hon var inte mäktig att ta den. Talmansfiaskot borde bli slutet för hennes politiska karriär.
Det finns så många konstigheter i de politiska utspelen, att tiden för en förändring borde vara här. Ideologiska utspel har nog sett sin bästa tid. !800-talsfilosoferna med Marx i spetsen borde lämna scenen, precis som kristendomen har de spelat ut sin roll, när det gäller samhällsbygget.
Upplysningstidens ideal är viktiga, Marx kritik av kapitalismen var absolut nödvändig och vi tackar honom för det. Men tiden har likväl gått. Höger- vänsterskalan är föråldrad i sin renodlade form.
På allt fler områden behöver vi långsiktiga och gemensamma överenskommelser för att komma till rätta med den blinda tron på tillväxtens välsignelser.
Det goda samtalet som grund
Nu gäller förnuft, vetenskap och demokrati. Det är den givna grund som vi ska bygga vidare på. Samarbete och kompromiss är nödvändiga ingredienser och förstås politiker som är beredda att lyssna på varandra.
Inom pedagogiken, där jag gjort mina insatser, talade vi om det goda samtalet som grund för utveckling av undervisningsmetoder och organisation. Samma sak borde gälla för samhällsutvecklingen.