LIBERAL ASPEKT
Slopad straffrabatt för äldre tonåringar som begår grova brott och översyn av mängdrabatten så att personer som upprepat begår allvarliga kriminella handlingar snabbare kommer upp i maxstraff. Det föreslog justitieminister Morgan Johansson (S) under onsdagen. Förslagen kommer bara några veckor efter att en polisman skjutits ihjäl i tjänsten och några dagar efter att två små barn skottskadats när de hamnat i vägen för gängkriminella.
Den misstänkte polismördaren är 17 år. En ålder då man in vårt samhälle ofta fortfarande betraktas som barn. Men 17-åringen är inget oskyldigt barn. Han är en person som länge rört sig på fel sida lagen. Som 15-åring högg han en jämnårig i nacken så att denne nästan dog. För mordförsöket dömdes han till ett års sluten ungdomsvård. När polisen sköts ihjäl hade 17-åringen nyligen avslutat den korta behandling som blev resultatet av att han försökt döda en annan människa.
Att vårdas inom SIS, statens institutionsstyrelses ungdomsvård, är kostsamt, omkring 8 000 kronor per dygn. Den vård som ges är den bästa möjliga som Sverige har att erbjuda. Ändå var det i 17-åringens fall som om vården aldrig hänt. Tre miljoner skattekronor rakt ned i sjön. Hans fall är långt ifrån unikt.
Sveriges syn på barn skiljer sig från många andra länders. Nästan alltid är det positivt – men inte alltid. Fördelar med den förlängda barndomen är till exempel kostnadsfri sjukvård upp till 20 år och att man som studerande upp till 21 kan luta sig mot föräldrars försörjningsansvar. Men synen på tonåringar och unga vuxna som barn får även konsekvenser i rättssystemet. Redan på 30-talet införde Socialdemokraterna mildare straff för den som inte fyllt 21. Praxis är i dag att 16-åringar får straffet minskat till en fjärdedel. För att någon under 18 ska kunna dömas till fängelse krävs synnerliga skäl. Ungdomar 18-20 kan i dag inte heller dömas till livstidsstraff.
I linje med detta får unga grova brottslingar milda straff. Sällan fängelse. I stället sätts de på SIS-hem varifrån de rymmer och det skrivs vårdplaner som primärt innebär samtal med socialtjänsten, vilka många struntar i. Bland dem som redan tidigt varit involverade i gängkriminalitet är återfallsfrekvensen hög. Trots omfattande och kostsamma satsningar har brottsligheten bland unga ökat i många kommuner och allt fler tonåringar kopplas till mord eller mordförsök.
Det är i grunden en god sak att inte ge upp hoppet om gängkrigande ungdomar. Men samhället måste dra en gräns. I den här ekvationen finns inte bara de unga kriminella utan även alla andra människor – laglydiga medborgare och tjänstemän som har rätt att slippa leva och verka i rädsla.
Regeringens förslag är därför mer än välkomna. Det finns redan en majoritet i riksdagen för att skärpa straffen så förhoppningsvis blir detta verklighet inom kort. Även SIS verksamhetsdirektör Malin Östling är inne på samma linje. I en intervju i DN (15/7) säger hon att det är lämpligt att Kriminalvården övertar ansvaret för äldre tonåringar som gjort sig skyldiga till riktigt grov brottslighet.
Vi kan inte fortsätta att betala miljoner för vård som inte fungerar. Grova brottslingar, även de som är 18, hör hemma i fängelset.