Leva och dö på nätet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns en särskild tjänst som tar hand om en persons förehavanden när denne inte finns längre. Genom att prenumerera kan man ladda upp sina sista hälsningar till nära och kära, både skriftliga och verbala. Man kan lämna ifrån sig alla sina kontouppgifter, till såväl den traditionella banken som Facebook och e-post.
Kort och gott, man lägger sitt liv i någons händer mot betalning. Vill man till exempel att det går ut ett massutskick till alla vänner när man avlidit så ordnar de det. Vill man att ingen efterlevande ska kunna ta del av något som man lämnar efter sig, så ordnar de det. Man skräddarsyr efterspelet till sin egen död.
Det ska sägas att internet är en revolution. Många bankärenden är numera snudd på omöjliga att genomföra utan ett tangentbord och en uppkoppling. Det går väl att stå ut med.
Men också det som ligger närmare hjärtat än hushållsekonomin har flyttat ut på det interaktiva ingenmanslandet. Människor som bestämmer sig för att tillbringa resten av livet och evigheten tillsammans, gör det i allt högre grad efter att först ha sprungit på varandra ute i cyberrymden. Dessutom cirkulerar allt från förlossningsvideos på nyfödda till känsliga skilsmässoansökningar anonymt huller om buller. Det är kort sagt en förbryllande och kaotisk ny form av verklighet.
Vi behöver inte okritiskt ta till oss allt som är nytt. För risken är stor att vi hamnar någon helt annanstans än vi tänkt oss om vi slutar ifrågasätta nya fenomen allt eftersom de poppar upp.
Så, hur mycket av livet - och för all del döden - vill vi spendera på internet egentligen?