Lille Adolf provocerar som krigsorsak
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men den som vill förmedla sanningen om historien skall inte bara berätta varför det blev som det blev, utan också om det som hade kunnat bli annorlunda. Det är i någon mån mitt bidrag i denna diskussion.
Barnen i historien
Att föra in något så ohistoriskt som barnet. Jag skulle tro att det kan upplevas provocerande. När skrev en historiker av facket om barnet och barndomens betydelse för historien? Jag känner inte till det. Men viktigt vore det.
Traditionellt är ju ett lands historia dess konungar. I vår debatt förs in viktiga ekonomiska skeenden. Men egentligen är Tysklands historia dess gubbar. Var fanns kvinnorna på den ledande nivån? Det var män, män, män som styrde mot Förintelsen. Det är sorgligt för manskönet att behöva konstatera detta dystra faktum. Lika sorgligt är det att maktstrukturerna inte har förändrats särskilt mycket in i vår tid. Se på gruppbilderna från EU-toppmöten.
Då återvänder jag till "lille Adolf" som uppenbarligen väcker känslor i denna debatt. Jag är fortfarande helt övertygad om att ett lands barnsyn påverkar eller rent av styr ett lands utveckling. Hade lille Adolf fått det stöd han behövde i skolan så hade historien tagit en annan vändning, det hävdar jag envist. Men Lundin och Lundström hävdar att det fanns många "Hitlers". Det vill säga att många fler hade kunnat göra detsamma som Hitler. Men där tror jag att ni har fel.
Hitler var mycket speciell
Hitler var ett unikum. Han var en fullfjädrad psykopat som kunde spela alla roller. Och dessutom hade han talets/retorikens gåva. Jag har talat med Emerich Roth om detta, han som upplevt nazismen på nära håll och suttit i fem koncentrationsläger.
Han hävdar med stor bestämdhet att ingen hade kunnat ta Hitlers ledande och förförande roll. Inte ens Göring som hade vissa egenskaper åt detta håll. Men han var svårt ansat av narkotika och behandlades för detta också i Sverige.
Vi tvingas nog konstatera att Andra Världskriget och Förintelsen ytterst var Hitlers verk. Hade han inte funnits till hands hade Tyskland fått lösa sina problem på annat och fredligare sätt. Allt hade alltså kunnat bli annorlunda om Adolf fått en varm och omtänksam barndom.
Barn startar inga krig. Det är en urgammal sanning. Men någonstans under uppväxten sker något som gör att det vuxna barnet/mannen startar krig. Vad kan det vara? För om ingen börjar ett krig så blir det inget av.
Det gäller alltså att förebygga. Det finns bara en osviklig metod att undgå våld och krig. Det är att samhället gör prioriteringar på politisk nivå för att satsa på barn och unga, att inte spara på resurser i förskola och skola och att stötta familjer.
Frånvarande pappor
Därmed kan vi anknyta till de antidemokratiska och rasistiska rörelser som finns i Sverige idag. Bakom dessa män, för det är mest bara män, finns nästan undantagslöst en bekymmersam barndom med frånvarande pappor.
Detta är ett faktum som måste fram i ljuset, vilket Emerich Roth gör i sina föreläsningar och böcker utifrån en 30-årig erfarenhet som socialarbetare bland så kallade värstingar.
Det gäller alltså att se helheten och inse samband, som jag nämnt i tidigare inlägg. Den historia som idag berättas tar inte detta helhetsgrepp.