Lillebror tar över Labour
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han heter Ed Miliband, 40. Han började med att förklara att nu är det slut med New Labour. Begreppet var OK för sin tid, men nu skulle det vara passé.
Med stöd av facket vann Miliband ledarskapet knappt före sin äldre bror David. Som tidigare utrikesminister skulle David ha varit för starkt förknippad med epoken Tony Blair-Gordon Brown.
Lillebror Ed hade flertalet av partiets medlemmar och företrädare i parlamentet emot sig.
Man kunde alltså tänka sig en bättre start, när Miliband nu manar till enighet i kampen mot regeringen av konservativa och liberaldemokrater.
Men han kan ändå få en smekmånad i opinionen eftersom regeringen nu sjösätter impopulära besparingar för att få ordning på statens finanser.
Ledarval i de stora brittiska partierna intresserar alltid omvärlden. Storbritannien är en av EU:s stormakter, det är världens sjätte största ekonomi och upprätthåller ett globalt engagemang.
Men lika viktigt för omvärldens - inte minst Sveriges - intresse är nog den roll brittisk politik spelat och spelar som inspiratör för andras demokrati, parlamentarism och partiväsen.
Exempelvis sågs New Labour som föredöme bland förnyare både bland Socialdemokraterna och Moderaterna i Sverige.
Förra gången britterna hade en ledare med samma lyskraft som Tony Blair var med Margaret Thatcher, konservativ partiledare från 1975 och regeringschef 1979-1990. Betydelsen av Thatcher har inte minskat sedan dess. Ingen kan slå henne som hatobjekt, främst men inte bara inom vänstern, och som idol, bland motståndarna till socialism, inklusive den sort sovjetväldet praktiserade.
Labours nederlag i majvalet har setts som ett led i den europeiska socialdemokratins kris. Men Labour har en fördel jämfört med systerpartierna. Valsystemet håller undan konkurrenter medan man är i opposition. Det är bara att vänta tills väljarna tröttnat på regeringen - och att då se till att man framstår som trovärdig.
Det har gjorts ett nummer av att Ed skulle vara mera vänsterradikal än sin storebror. Det skräms med "Red Ed." Men även om Miliband nu ratar "New Labour" torde det handla mer om ett person- än om ett politikskifte.
Problemet för Miliband är att New Labour å ena sidan innebar det längsta regeringsinnehavet någonsin, 1997-2010, å andra sidan på sina håll inom partiet upplevs som en period man inte känner samhörighet med. Det är möjligt att det blir ett förödande inbördeskrig, om arv och förnyelse efter Tony Blair, ungefär som de konservativa länge förstörde för sig själva i kampen mellan Margaret Thatchers anhängare och kritiker.
Hur som helst: Vad Ed Miliband tar sig före lär följas noga. Exempelvis i svenska partihögkvarter.