Linna borde ha fått Nobelpriset
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Över 50 år har gått sen Linnas bok första gången kom ut och startade vad som ibland kallats "Finlands litterära fortsättningskrig". Vad Linna gjorde var att vända upp och ner både på synen på den finländska armén och på krigsåren överhuvud taget.
Reaktion mot Okänd soldat
De knotande och svärande männen i den kulsprutepluton han skildrade stämde dåligt med den förädlade bild av tysta ödemarkskrigare som propagandan byggt upp under vinterkriget.
Ingen nyutkommen bok på finska har heller utlöst så starka reaktioner som "Okänd soldat". Förstaupplagan var så pass blygsamt tilltagen som 4 500 exemplar. För några år sedan hade boken sålts i över 600 000 exemplar och översatts till över tjugo olika språk.
Att framgången kom så oväntat berodde förstås också att Linna var tämligen okänd som författare. Medan boken skrevs försörjde han sig fortfarande som textilarbetare i Tammerfors.
För många blev "Okänd soldat" en omskakande upplevelse. En viss Kalevi Sorsa, blivande partiordförande och statsminister (s), ska ha varit så tagen efter en natts sträckläsning att han kastade sig på första morgontåget från Helsingfors till Tammerfors för att träffa författaren.
Finland i två läger
De första recensionerna var också positiva. Till dem som berömde den hörde den purunge Jörn Donner i dåvarande kvällstidningen Nya Pressen. Men i Helsingin Sanomat lät det annorlunda. Där tog tidningens ledande kritiker Toini Havu till storsläggan.
Boken saknade alla kvaliteter, drog vanära över officerskåren och var definitivt ingen stor krigsskildring, fastslog hon.
Därmed var skyttegravarna uppgrävda och Finland snart delat i två läger. Från högerhåll angreps Linna för att ha förminskat den finske soldaten och därmed också Finlands överlevnadskamp.
Den politiska vänstern och meniga soldater som själva delat hans fronterfarenheter ställde sig på hans sida.
Debatten rullade på under vintern och in på våren. Ny fart igen tog den sen frampå sommaren 1955 när boken kom på svenska och sen Edvin Laines filmatisering haft premiär.
Publiciteten drev också fram nya upplagor i strid ström. Bara almanackan, bibeln och ABC-boken tävlar i samma klass som "Okänd soldat" om att vara Finlands mest lästa bok.
Mot krigiskt vansinne
Och även på svensk sida är vi ju många som tagit Tysta Ville, Rokka och Linnas övriga motvilliga hjältar till våra hjärtan. Om inte annat minns vi lustigkurren Vanhalas sammanfattning när tre års krigande äntligen är över:
"Socialistiska Rådsrepublikernas förbund vann. Men lilla sega Finland kom in som god tvåa".
Visst är det mycket macho i "Okänd soldat", bragder och hjältedåd. Men mer handlar det om militär struntviktighet, blod och skräck, de sårades jämmer.
Om unga män, utkallade att dö innan de ens hunnit leva. I grund och botten är det den mest effektiva predikan mot krigiskt vansinne som tänkas kan.
Lägger man till den efterföljande torpartrilogin "Här under polstjärnan" - som i ännu högre grad förändrade synen på Finlands 1900-talshistoria - borde Linna definitivt ha fått Nobelpriset.