Lite snack, mycket verkstad
Ingen publikframgång. Men Åsa Torstensson har fått mycket gjort.fOTO: Björn Larsson Rosvall/SCANPIX
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta är något att betänka i vulkantider.
Utbrottet på Island, det som isolerade Europa från världen i övrigt, är visserligen en händelse av ett slag som inte självklart låter sig politiseras - ingen skyldig kan utpekas. Men den diskussion som fick sitt avstamp i regeringens plan för infrastrukturen i slutet av mars har onekligen fått ytterligare en skjuts.
Då märktes besvikelse hos dem som vill ha klara (positiva) besked om höghastighetståg och Norrbotniabanan norr om Umeå.
Men det går ju an att jämföra med hur det var, på Göran Perssons tid, och att se framåt.
Regeringen anger den totala ramen för tiden fram till 2021 till 497 miljarder. Därav går 200 miljarder till drift och underhåll av väg och järnväg, resten till nysatsningar.
Och ser man bakåt under mandatperioden har anslagen ökat, till underhåll med 30 procent.
Den 1 april startade Trafikverket, genom sammanlagning av Banverket, Vägverket och SIKA. Trafikverket förvaltar infrastruktur.
I fjol bildades Transportstyrelsen, en myndighet enskilda och företag kommer i kontakt med.
Förändringarna hade diskuterats tidigare. Men det är med Åsa Torstensson de blivit av.
Både ekonomiskt och organisatoriskt har alltså skett en uppryckning sedan den tid då Ulrica Messing (S) var ansvarig, under Göran Persson . I Messings infrastrukturförslag 2003 saknades pengar till finansieringen.
Ingenting hade kunnat förbereda oss för händelser av det slag som må vara vardagliga på Island men är minst sagt ovana för oss och vars verkningar ingen här skulle ha märkt av om det varit före den flygets tid vi nu lever i.
Men människan vore inte människa om hon inte ändå sökte syndabockar. Och fullt legitimt är det ju att kritisera att sådant inte gjorts som borde ha gjorts, oavsett Eyjafallajökull.
Det sägs att jökeln smälter - om hundra år, och att nya utbrott därefter inte skapar någon aska. Vi vill helst ha jökeln kvar och hur som helst vill vi inte vänta så länge på kommunikationer till lands, till sjöss och i luften bättre ägnade att klara både "oväntade händelser" av det här slaget, och de behov som vi möter på både kort och långt tid när det gäller näringslivets överlevnad/utveckling och Sveriges sammanhållning.
Med alliansen vet vi ungefär vad som väntar.
Med de rödgröna likaså: uppenbarligen folkomröstningar om än det ena, än det andra söndrande projektet, så som nu föreslås med Förbifart Stockholm.
Dags sätta upp varningsskylten: rödgröna röra på väg!