Livet från den ljusa sidan
Foto: Jae C. Hong
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
George W Bush kommer att bli ihågkommen för tre saker som kan sammanfattas i ett ord - krig; kriget mot terrorismen efter attacken mot World Trade Centrum, kriget i Afghanistan och kriget i Irak. En meritlista mer skrämmande än imponerande från en man som under sin tid som guvernör i Texas skrev under hela 152 dödsdomar. Genom sin aggressiva utrikespolitik har Bush satt gällande folkrättsliga regler ur spel genom invasionen i Irak. Mänskliga rättigheter, varav rätten till en rättvis rättegång är en av dem, har totalt ignorerats beträffande de tusentals fångar som sitter inspärrade på Guantanamolägret på Kuba, ospecificerat anklagade för "terrorism". En etikett under vilken Bush har ansett sig kunna göra vad som helst och omvärlden har tillåtit honom. De olika krigen har kostat Amerika tusentals soldatliv, enorma pengasummor och, framför allt, omvärldens aktning.
Obamas kampanj har handlat om förändring. Han har uttalat klart stöd för abort-rätten, för homosexuellas rättighet att adoptera samt förespråkat ett snabbt utträde ur Irak. Han har talat om sjukvård och rätten till utbildning. Allt medan McCain belastats allt hårdare av det amerikanska folkets missnöje med Bush, ett missnöje som nu hela det republikanska partiet får ta konsekvenserna av. Bush har fått amerikanerna att gå till vallokalerna i en större omfattning än vanligtvis och Obama tog även hem segern i traditionella republikanska fästen så som delstaten Virginia. De 364 elektorsrösterna på Barack Obama mot McCains 174 är dock i lika stor utsträckning en markering mot Bush som för Obama. Att pendeln har svängt från republikanerna till demokraternas förmån är tydligt.
Barack Obama framstår som påläst, saklig, lugn, eftertänksam och diplomatisk. Alla epitet som inte kan användas om Bush. Med Obama i ovala rummet från vilket en av världens supermakter styrs känns världen en aningen tryggare.
Men förtroende förpliktar och det amerikanska folket förväntar sig att Obama levererar den förändring vars vind har tagit honom till Vita huset. Och kraven är inte små. Förutom en radikalt förändrad utrikespolitik, där såväl situationen i Afghanistan som i Irak kräver en permanent lösning, har Obama den nationella situationen att handskas med. En situation som är resultatet av en eftersatt inrikespolitik med finanskrisen och den havererade bolånemarknaden som främsta kännetecken. Obama bör inte förvänta sig några lugna dagar på jobbet.
De stora förväntningarna och de svåra uppgifterna till trots är lättnaden märkbar. Att USA har fått sin första afroamerikanska president är en seger i sig för många. Att USA återigen styrs av en demokrat är en seger för flera. Och fram till dess att kraven på infriade förväntningar börjar komma är Obama ett tecken på att livet kan börja betraktas från den ljusa sidan igen. För en hel värld.