Luciafirandet är en tradition med både goda och dåliga sidor. Till de goda sidorna hör naturligtvis luciatågen. Dessa genomförs över hela landet: i hemmen, på skolor, arbetsplatser, sjukhus, förskolor och äldreboenden.
Firandet är fantastiskt om man ser till de hundratusentals timmar som läggs på sångrepetitioner och andra förberedelser. Traditionen för samman generationer och förmedlar ett arv av musik, mystik och inte minst kunskapen att organisera allt som behöver förberedas.
Samtidigt finns det en baksida med luciatraditionen. Polisen måste varje år rapportera omfattande fylla, misshandel och övergrepp på unga människor under luciafirandet. Mängder av ungdomar spenderar midvinterkvällen med att dra runt på stan. Många prövar alkohol för första gången. För en del blir det en upplevelse som slutar i förskräckelse.
Det märkliga är att när luciafirandet blir debatterat, är det inte de dåliga sidorna som kritiseras. Ungdomarna som driver omkring i natten, det utbredda fylleriet och våldet tycks tas med jämnmod av vuxensverige.
Nej, vad som kritiseras är själva luciatågen. De anklagas för att vara kränkande, förtryckande och orättvisa. För de flesta av oss låter detta befängt. Men man behöver inte göra mer än att titta på söndagens SVT Debatt, eller söka på luciafirande på nätet, för att hitta exempel på arga människor som rasar över luciatågen.
Dessa anser att barn kränks genom att delta i ett firande som sprungit ur kristendomen. De menar att firandet upprätthåller en könsmaktsordning genom att förbehålla luciarollen för biologiska kvinnor och stjärngosserollen för biologiska män. En tredje orsak till ilska är att tågen anses vara hierarkiska, eftersom det bara finns en lucia.
Kritikerna tenderar minst sagt att överdriva vikten av vad de ser som negativt med lucia. Det är sant att traditionen är kristen. Men om man ska rensa bort alla kristna traditioner ur det svenska samhället borde man börja med någon mer omfattande, som till exempel idén om offentligt finansierad vård, eller allmän rätt till utbildning.
När det gäller uppdelningen av roller efter biologiskt kön är den förvisso stereotyp. Men indelningen måste anses försvarbar i ett samhälle som präglats av att det stora flertalet av dess medlemmar identifierar sig med sitt biologiska kön.
Traditionen med att bara välja en lucia kan naturligtvis anses hierarkisk. Men den är inte mer hierarkisk än till exempel den parlamentariska demokratin som fungerar på samma sätt. Den som får flest röster får viktigast roll.
Luciafirandet i sig är en harmlös och dessutom trevlig tradition. Om vi ska diskutera ett problem borde vi titta på supandet som pågår runt omkring. Knivskärningar och alkoholförgiftningar är betydligt farligare för unga än den eventuella besvikelsen över att inte ha blivit lucia eller stjärngosse.