Under den kommande veckan kommer Visby att vara i centrum för mediernas uppmärksamhet. Från hela landet samlas den politiska hantverkarna för att fortsätta den medeltida traditionen med marknadsdagar. Då försökte man sälja, nu säljer man in. Då som nu slåss säljarna om köparnas gunst.
Det är en trend att politikerna går direkt till väljarna för att höra vilken politik de vill att partierna ska föra. Ett typiskt exempel är den ständigt lyssnande statsministern. Han gör rätt såtillvida att det är bra att partierna söker förankring hos medborgarna och inte bara flyter ovanpå.
En utveckling som däremot inte är bra är att partierna styrs av kortsiktig popularitet, redovisad i opinionsundersökningar. En talesman gör ett utspel, i hopp om att kunna lyfta partiets popularitet i någon fråga, men kanske åker på en resa nedåt i opinionen.
Blixtsnabbt reagerar partiets kommunikatörer och strateger, eller om man så vill marknadsavdelningen.
Rapporterna om tappade marknadsandelar kan naturligtvis inte tålas. Ett batteri av möjliga åtgärder sätts in. Budskapet eller produkten kan omförpackas, varan helt tas ur sortimentet, göra en pudel, eller göra sig av med pudeln helt, den snabba vägen till pudelns kärna.
Detta är en nidbild av hur politiken fungerar i ett samhälle med fjärrkontroller, dokusåpadramatik och ständig jakt på nyheter. Kontakten med marknaden talar för att dagens politik är kvartalskapitalismens, tidigare okända, kusin. De kan rent av vara närmare släkt än så.
Hur skulle då politiken fungera idealt? Det vore bra om formulerandet av politiken mer tog sin utgångspunkt i ideologi. Det hävdar naturligtvis alla företrädare för riksdagspartierna att de redan gör. Men visa det då! Utforma en politik grundad på övertygelse och patos och sök sedan väljarnas stöd för den.
Regeringen borde exempelvis ha kuraget att, utifrån en borgerlig idégrund, tala om att sänka skatterna med motiveringen att ingen annan är mer värd dina pengar än du. Ibland behöver även politiker komma fram från gömslet bakom konstfärdiga resonemang, om hur skattesystemet ska användas för att uppnå vissa önskade samhällseffekter.
I rättvisans namn ska det sägas att det inte är helt lätt för partierna att vara ideologiska eftersom både allianspartierna och Socialdemokraterna, i stort, förhåller sig till ungefär samma väljarsegment med liknande politik. När varorna liknar varandra är det svårt att hitta något unikt säljargument för den egna varan.
Det problemet har inte ytterlighetspartier som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. De är ganska ensamma om sina bästsäljare. Därför kan de också kosta på sig att vara mer ideologiska, i den mån nu Sverigedemokraterna har en ideologi utöver minskad invandring.
Man kan raljera mycket mer över Almedalsveckan, men den fyller en viktig funktion som mötesplats. Och inte minst som symbol för vårt öppna samhälle. Var annars kan man träffa den politiska och mediala makten under så avslappnade former?
Politikerveckan i Almedalen visar demokratins styrka.