Sverige ska nå lägst arbetslöshet i EU 2020. Det målet satte Socialdemokraterna vid sin partikongress i april i ifjol. I samband med sitt 1 maj-tal månaden efter presenterade S-ledaren Stefan Löfven en forskningskommission, under ledning av nationalekonomen Mårten Palme, som skulle sammanställa fakta och erfarenheter från länder med lägre arbetslöshet än Sverige.
Nu har den kommissionen kommit med sin rapport. ”Vi drar tio huvudsakliga slutsatser om svensk arbetsmarknad och vad som behöver göras för att varaktigt sänka arbetslösheten”, skriver rapportförfattarna på DN Debatt (5/3). ”Exklusivt” för Aftonbladet slår emellertid Stefan Löfven fast att kommissionen jobbat helt självständigt och att slutsatserna inte kan ses som ”S-förslag”.
Det är nog tur det. För de konkreta förslagen är inte särskilt många utan mer av svepande karaktär. Konstaterandet att arbetslösheten i Sverige är ojämnt fördelad är väl närmast ett understatement. Att människor utan gymnasieexamen, ungdomar och utrikes födda i störst utsträckning drabbas av arbetslöshet är ett konstaterande som inte heller är nytt. Något liknande sade statsminister Reinfeldt för knappt två år sen i en intervju med TT. För det fick han hård kritik, inte minst av S-ledaren. ”Man pekar ut vissa grupper och säger att det är de som är problemet”, sade Löfven då.
Inte oväntat är nationalekonomerna i kommissionen emot nedsatta arbetsgivaravgifter. Det brukar nationalekonomer vara. ”Forskningen visar att riktade anställningsstöd, förstärkta förmedlingsinsatser och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning med ett stort inslag av arbetsgivarkontakter är betydelsefulla åtgärder för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden”, skriver kommissionen. Så är det säkert. Men är det inte det som Arbetsförmedlingen redan jobbar – eller borde jobba – med?
Det behövs ett tydligare ramverk för finanspolitiska stimulansåtgärder, skriver kommissionen. De föreslår bland annat ”spadfärdiga” offentliga infrastruktur- och bostadsprojekt. Det är något som Löfven gillar, enligt Aftonbladet. I teorin låter det bra, men frågan är om den svenska planlagstiftningen och den kommunala självstyrelsen gör det möjligt i praktiken. Att ha planer liggande för kommande konjunkturproblem torde bara intressera kommun- och regionpolitiker i den mån som staten är beredd att ta på sig en större andel av finansieringen av projekten än den annars skulle göra.
Att kommissionen föreslår höjt och indexerat tak liksom ändrat arbetsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen tilltalar säker många. Och visst finns det en hel del övrigt att önska när det gäller detta. Men frågan är om S-ledningen är beredd att gå på den linjen. Inte heller andra förslag från kommissionen lär den vara beredd att säga ja till; reformera bruksvärdessystemet inom bostadsmarknaden. Inte heller förslagen om lägre beskattning vid bostadsbyte eller att höja fastighetsskatten.
Onsdagens rapport och dess förslag på åtgärder lär knappast göra att Sverige kommer att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Löfven säger i Aftonbladet-intervjun att rapporten inte är ”en komplett jobbpolitik”. Han saknar näringspolitik. ”Det är ju den som ska se till att jobben skapas”, säger han. Så han hade nog räknat med att kommissionen skulle ha kommit med mer.