Nog är detta ett märkligt femomen i svensk politik. Ju mindre Stefan Löfven syns, desto hetare blir han.
I stort sett har nästan inga negativa artiklar skrivits om honom. Han uttalar sig sparsamt och han syns sparsamt. Detta tycks väljarna gilla, liksom media.
Det byggs upp ett sken och en känsla av hederlighet och hygglighet. Lite grå, lite vanlig. En god bild av en folklig politiker, naturligtvis.
Många kan identifiera sig med honom. Uppenbarligen en lyckosam politisk strategi. Om det nu är en strategi. Det har kanske bara blivit så.
Gudabenådad retoriker
Det är väl också en reaktion på företrädaren Håkan Juholt. Han som blev en hackkyckling i den politiska hönsgården. Både i partiet, faktiskt, och i medierna.
Bullrig, yvig och mustaschig. Men en gudabenådad retoriker med en klar och tydlig ideologi, som satt i högsätet. Han lyfte också några till synes udda frågor - barnfattigdom och kultur.
Frågor som i grunden är oerhört viktiga för människor och samhälle. Vem driver de frågorna nu? Knappast någon. Nu är ordningen återställd, det vill säga politiken är utslätad. Media känner igen politikerna. Nu börjar man hacka på Reinfeldt för att han är trött och oengagerad, att Alliansen har tappat stinget.Stefan Löfven är raka motsatsen mot Juholt. Och för all del också de övriga partiledarna. Det märker man i talen i Almedalen.
Ganska trist och utslätat
Den spännande och medryckande retoriken saknas. Ingen manar på massorna. Applåderna må vara många, men de är svala. Inga visslingar och rop. Det är ganska trist och utslätat.
Medborgarna/väljarna behöver sannerligen stimuleras och ryckas med eller rent av ryckas upp ur sin slummer för politiken.
Skall politiken göra verkan i samhället måste det finnas engagerade väljare där bakom. Väljare som pratar politik till vardags och som engagerar sig i allehanda samhällsfrågor. Som därmed pressar politiken och politikerna. Som det nu är så är politikerna på sitt håll och väljarna gömmer sig i buskarna. Här har politikerna ett stort ansvar - lokalt och nationellt, och på EU-nivån.
Att finna former för att nå ut och engagera. Här spelar inte minst media en viktig roll. Inte att vara draglok åt något parti, utan att vara draglok för politikens betydelse i samhället och för medborgarna.
Politikerna och medierna inser nog detta om de sätter sig ner en stund och tänker till om sitt ansvar vad gäller samhällsutvecklingen.
Det självklara att politiken är till för att människor skall ha ett bra liv och ansvarsfullt föra släktet vidare. Det är väl det vår stund på jorden handlar om.
Alla är nyfikna på
Så vad skall vi göra med Stefan Löfven? Skall han få fortsätta att ligga i hamn. Eller skall han förmås ta sig ut på ett "brusande hav" (med Evert Taubes ord) där vågorna ibland går höga.
Vill han komma någonstans så måste han lämna hamnen och ge sig ut på en resa för att visa sitt sjömanskap. Visa vart resan skall gå. Visa att han kan kryssa sig fram i kastvindarna. För att nå ett mål som vi alla är nyfikna på.