Lösa kanoner när piraterna angriper
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den så kallade Ipred-lagen, som är tänkt att göra det lättare för upphovsrättsinnehavare att ställa fildelare inför rätta, trädde i kraft nyligen. Samtidigt pågår förhandlingarna inför handelsavtalet Acta, som syftar till att samordna kampen mot upphovsrättsbrott. Upprörda spekulationer kring avtalets innebörd florerar på Internet och i pressen. När tingsrättens dom i Pirate Bay-målet offentliggörs mitt i allt detta är det som upplagt för konfrontation. Tills nyligen var hjärnorna bakom The Pirate Bay datanördar med musarm. Idag är de martyrer. Och den för sin individualism förtalade generation gratis mobiliserar.
Räknat i antalet medlemmar är Piratpartiet idag Sveriges fjärde största parti - endast socialdemokraterna, moderaterna och centern är större. Låt vara att medlemskapet är gratis och tecknas på någon minut över Internet. Av partiets medlemmar är drygt tretton tusen anslutna till Ung pirat, vilket gör ungdomsförbundet till Sveriges största. 1 500 av dessa tretton tusen medlemmar gick med i direkt anslutning till tingsrättens dom.
Hur stor andel av Piratpartiets medlemmar som äger rösträtt och tänker dyka upp vid valurnorna den sjunde juni kan man endast spekulera kring, men det ser onekligen ljust ut för partiets toppkandidat till Europaparlamentet, Christian Engström. Blir han vald lovar han att värna medborgarnas integritet mot allt mer klåfingriga politiker.
Det är bra. Men är det inte anmärkningsvärt att samma personer som i ena stunden deklarerar att "information skall vara fri" i nästa andetag säger sig värna om Internetanvändarnas anonymitet? I själva verket är det till stor del fildelarnas fel att den personliga integriteten nu hotas av en strid ström politiska förslag. Det är de som tvingar lagstiftarna ut på grumligare vatten i desperata försök att rädda den viktiga upphovsrätten.
Nu är situationen otäckt polariserad. Trycket från Internetevangelister och bredbandsleverantörer (som tjänar pengar på gigabyteflödet) å ena sidan och nöjesbranschens aggressiva lobbyister å den andra hotar upphovsrättens legitimitet men också rättstillämpningens proportionalitet.
Den brittiske filosofen Michael Oakeshott föreställde sig staten som ett skepp, utan hamn eller destination. Politikens roll var att förhindra att det kantrar. Nu när skutan angrips av pirater vill somliga i besättningen slänga plankan över relingen. En klok kapten gör klokt i att avvisa sådana "lösa kanoner".