Lycka till räcker inte långt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är så egendomligt. Facket försätter privata företag i blockad och mobbar en 24-årig tjej tills hon ger upp och säljer sin salladsbar. Personalen har goda villkor och vill inte ha med facket att göra. Men ändå kräver facket företagarens underskift på ett kollektivavtal. Det är inte de anställdas väl facket är ute efter att skydda. Däremot skall fackets roll som en av parterna på en bipolär arbetsmarknad vaktas. Samtidigt vet vi att det inte är hos privata arbetsgivare som personalen mår som sämst. Det gör den hos de offentliga arbetsgivarna.
LO:s företrädare är inte omedvetna om detta. Tvärt om. I tisdags skrev fackförbundet Kommunals ordförande Ylva Thörn en debattartikel i Dagens Nyheter som beskrev hur den offentliga sektorns personalpolitik förorsakar ineffektivitet och slöseri. Där pekar hon bland annat på att:
"Ett centralt problem i vård och omsorg är att den totala frånvaron är så hög som 30 till 40 procent. Det är en betydligt högre frånvaro än vad som gäller för det privata näringslivet. Det beror främst på en högre sjukfrånvaro och en större andel föräldraledighet."
Den höga frånvaron i offentlig sektor leder i sin tur till att många av dem som faktiskt arbetar är anställda i olika tillfälliga former och de för en osäker tillvaro med ibland väldigt korta inhopp och kort framförhållning. Vilket gör verksamheten ännu mer ineffektiv och en otrygg personal i en tungrodd verksamhet mår ännu sämre. Det är som en ond cirkel.
När Gotlands kommun köper ut en långtidssjukskriven kan man hoppas på att kommunen samtidigt kan ge en vikarie en fast anställning. Men grundproblemen finns samtidigt kvar. Och för den som är utköpt är det inte lätt att komma igen på arbetsmarknaden. Man kan hoppas på en come back i en annan bransch. Men statistiken över långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar är ingen uppmuntrande läsning. Det är ungefär en miljon svenskar i arbetsför ålder som ändå inte arbetar på grund av dålig hälsa eller arbetslöshet. Några månadslöner och ett hurtigt "lycka till" räcker liksom inte ända fram.
Alliansregeringen har bara börjat förändra Sverige så att fler skall komma i arbete. För att verkligen åstadkomma en radikal förändring har de mer att göra än vad de flesta föreställer sig. Om facket verkligen har medlemmarnas bästa för ögonen borde förbunden ha allt intresse i världen av att regeringen lyckas och facket kan också göra mycket för att underlätta den processen. Det är glädjande att åtminstone Kommunals Ylva Thörn har börjat tänka i nya banor.