Lyft blicken i klimatdebatten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Om regeringen lade lika mycket tid på att genomföra Klimatberedningens förslag som på att kritisera detsamma så skulle vi på allvar få igång klimatomställningen av samhället" anser miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. Och personifierar därmed den dogmatiska ton som präglat den svenska miljödebatten under senare år.
Oppositionen i beredningen har drivit på för att de svenska utsläppen bör minska med 40 procent till år 2020, räknat från år 1990 och för att åtgärderna som får räknas in i målet måste göras i Sverige. Alliansen har förespråkat ett snarlikt mål på 38 procent, men har samtidigt förespråkat att 8 procentenheter måste kunna räknas av för åtgärder som Sverige finansierar utomlands.
Själva förslaget ligger någorlunda i linje med den borgerliga ståndpunkten (de borgerliga är i majoritet i beredningen): Sverige skall driva på för att EU:s minskningsmål till år 2020 jämfört med år 1990 ska bli 30 procent.
Sverige ska sätta ett nationellt mål som motsvarar vårt åtagande inom ramen för en utsläppsminskning på 30 procent inom EU. Vilket torde motsvara en utsläppsminskning på cirka 35 procent, enligt klimatberedningen.
Följaktligen har Lena Hallengren (s), Wiwi-Anne Johansson (v) och Maria Wetterstrand (mp) reserverat sig mot förslaget. De vill att Sverige tar på sig ett större nationellt ansvar för de globala utsläppen. Sverige skall vara en ledstjärna - en grön symbol.
Folkpartisten Carl B. Hamilton har också reserverat sig. Han vill tydligare betona kärnkraftens roll i mötandet av klimathotet: "För klimatets och atmosfären skull, oavsett vad vi i Sverige gör med våra redan existerande kärnkraftverk, ska vi bygga ut kärnkraften så snart som möjligt. Det är den mest effektiva åtgärd Sverige kan vidta för minskning av de globala koldioxidutsläppen."
Det har han nog rätt i. Men liksom Wetterstand med fler tycks han glömma att om klimathotet är globalt så kan inte alla åtgärder vara nationella. I synnerhet som Sveriges andel av världens totala utsläpp av växthusgaser är försvinnande litet.
Här är ett radikalt förslag: Lyft blicken. Bidra till en bättre värld genom öronmärkt miljöbistånd till u-länder och framväxande industrinationer (som Kina). Det är på den arenan vi verkligen kan göra skillnad. Miljöpolitik får inte bara vara symbolpolitik.