-Du måste ta för dig mer!
Hur ofta har det inte sagts till de eftertänksamma, blyga eller helt enkelt inte så framfusiga personer som inte gärna ställer sig i främsta rummet eller tar ton i offentliga diskussioner. Inte alltid men ofta är det personer av kvinnligt kön som får höra att de borde vara mer på bettet.
Det är en bra uppmaning som kan behövas och förhoppningsvis ge råg i ryggen till den som är lite för försiktig. Frimodighet och självförtroende är goda egenskaper och värderas högt i samhället. Vi stämmer gärna upp i Margareta Garpes och Suzanne Ostens gamla text:
Åh-åh-åh tjejer, åh-åh-åh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras.
Men alla vill inte vara framfusiga. Vi är olika på det området som på så många andra. Visst kan man träna sig i att tala för publik, öva på att framföra sina åsikter eller agera på nätet utan att behöva synas så mycket. Det kommer ändå alltid att finnas de som inte kommer till sin rätt i publika sammanhang. Känner vi inte alla någon som inte märktes så mycket förrän efter en lång bekantskap och sedan visade sig ha massor av intressanta saker att säga?
Vi förväntas brinna, för att använda ett rätt uttjatat begrepp, för det ena eller andra. Eldsjälarna behövs och de kan både värma och lysa upp vägen. Men den som brinner kan också blända och brännas. Dessutom har eldsjälarna en tendens att förbruka allt syre i omgivningen. Det är inte alltid så lätt att vara i närheten då.
Det handlar inte om att försvara Jantelagen. Man får vara framgångsrik och tala om det. Men likaväl som att de tysta behöver träna på att ta för sig kan man faktiskt kräva av de som alltid märks att ibland hålla sig tillbaka och lyssna lite till omgivningen också. Hela ansvaret ligger inte på den som är tyst. Lika lite som hela ansvaret för jämställdhet ligger på kvinnorna.
Det finns en rad längre fram i Garpes och Ostens text att påminna om:
Om ni bara håller klaffen och lyssnar
så hör ni nog vad jag vill säga