Lyssna på anställda
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sjukvården på Gotland bedrivs av Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) och verksamheten har visat minussiffror i många år. Tillförda resurser har inte räckt, och när nu årets underskott pekar mot rekordhöga 48 miljoner kronor kan man, som ordförande Per-Olof Jacobsson (c), säga att budgeten är satt 50 miljoner kronor för lågt. Men jag är säker på att om de 50 miljonerna tillfördes skulle ändå kommande år visa underskott, för att man då åtagit sig ännu mer kostsamma uppgifter. Vi har Räddningstjänsten i färskt minne i liknande situation.
Nej, det måste till något mer för att HSN skall få balans. Visserligen sägs att exempelvis medicinkostnader rakar i höjden, och utvecklingen där kan säkert bidra till svårigheten att hålla givna kostnadsramar. Ett sätt att minska kostnaderna finns i tjänstemannaförslag att lägga ner verksamheter, och då pekas som vanligt vårdcentraler och tandvårdskliniker på landsbygden ut. Detta trots att de enheterna är mycket kostnadseffektiva och underlättar för befolkningen med sin närhet. Därmed sparas också kronor in i kommande led, som en oftast fördyrad vård innebär.
Ett sätt att kunna gå är att ge de anställda större inflytande över sin egen verksamhet. Idag är sjukvården mycket toppstyrd, och det skall den givetvis vara när det gäller professionella bedömningar. Men i vardagsrutinerna har de som är närmast den dagliga verksamhet ofta ändringsförslag som får klinga ohörda. Med detta vill jag inte påstå att de enskilt ger stora besparingar, men många bäckar små... samtidigt som ett ökat egeninflytande ger större motivation i arbetet.
Nu finns inte så många alternativ för de ansvariga inom sjukvården. De ekonomiska ramar som finns tillgängliga kan inte år efter år överskridas. Visst kan man alltid hänvisa till att andra verksamheter i så fall måste ge vika för den nödvändiga vården, men jag ser inte det som en hållbar lösning. Något radikalt måste göras och det är främst de med detalj- och fackkunskaper som skall ge vägar för att komma till lösningen. Alternativet att det kommungemensamma omfördelar de pengar som finns att tillgå tror jag skulle bli en lösning på mycket kort sikt. Mitt resonemang kan av några ses som alltför cyniskt, men å andra sidan har vi inte mer pengar att lägga på verksamheter än vad vad vi får in genom skatter, bidrag och avgifter.