Den 31 oktober dödades ett 50-tal personer vid en attack mot en kyrka i Bagdad. Därefter har ytterligare attentat riktats mot Iraks kristna minoritet. Detta har fått fler kristna irakier att lämna sitt land. Däremot har det inte förändrat Migrationsverkets syn på situationen i landet. Myndigheten fortsätter att tvångsutvisa flyktingar till Bagdad.
I mitten av november stoppades tillfälligt vissa av utvisningarna. Europadomstolen utredde då om det kunde anses säkert eller inte att skicka tillbaka irakier till vissa områden, bland annat Bagdad. Ytterst handlade det om huruvida utvisningarna var förenliga med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Som medlem av Europarådet förutsätts Sverige leva upp till konventionens innehåll.
Trots detta blev det redan enbart partiella svenska stoppet för tvångsutvisningar av kristna irakier kortvarigt. Den 15 december återupptogs verksamheten - men knappast därför att säkerhetsläget i Bagdad skulle ha förbättrats eller Europadomstolens inställning förändrats. Det dröjde bara någon dag innan det svenska beslutet kritiserades, först av FN:s flyktingorgan UNHCR och därefter av Europarådet. UNHCR:s talesperson, Melissa Fleming, vädjar till Sverige och andra europeiska länder: "UNHCR riktar ännu en gång en kraftfull maning till alla länder att avstå från att deportera irakier som kommer från de mest oroliga delarna i landet."
Det borde alltså inte vara så svårt för Migrationsverket. Sverige ska respektera konventionen om mänskliga rättigheter och det ska förstås även gälla svenska myndigheter. Men Sverige har under en rad år tolkat asylrätten restriktivt, oavsett regering. Med de kristna irakierna blir konsekvenserna plågsamt uppenbara: personer som utan tvekan riskerar förföljelse i sina hemländer förvägras ändå uppehållstillstånd.
Detta är huvudfrågan. De ansvariga parterna gör dock sitt bästa för att dölja följderna av sitt agerande genom att försöka förvandla det hela till en formdiskussion. Migrationsverket ifrågasätter Europadomstolens beslut, samtidigt som ansvarig minister, Tobias Billström, vecklar in sig i resonemang om att man inte kan fatta kollektiva beslut. Men det går att ha individuell prövning av asylansökningar även om utvisningarna skjuts upp för alla i riskzonen. Och är det verkligen Migrationsverkets roll att agera domstolsrecensent?
Allt detta skymmer det viktigaste: förföljelsen av Iraks kristna och hur Sverige och andra europeiska länder bäst hjälper denna utsatta grupp. Alla människor har rätt till ett liv i trygghet. Detta och ingenting annat borde vara vägledande för Tobias Billström och Migrationsverket.