M sätter P
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Frustrationen beror förstås på att det är moderaterna det hela hänger på. Frågan om storregioner handlar om en gigantisk omorganisering av det svenska statsväsendets sätt att fungera. Något sådant sjösätts inte med mindre än att det ledande regeringspartiet är med på det.
Besvikelsen var därför stor tidigare i höstas, då Fredrik Reinfeldt lät meddela att moderaterna motsätter sig planerna. I realiteten innebar det beskedet ett farväl till storregions-Sverige.
Och det är utmärkt. Tankarna på ett Sverige där den administrativa kartan har ritats om till förmån för stora regioner är inte särskilt tilltalande. Idéerna är typiska den andas barn som härjade på centralismens 60-tal då allt var bättre ju större det var och samhällsplanerarna gick fram som ångvältar över allt som såg gammalt ut.
Det är sant att vår nuvarande administration har anor från 1600-talet. Men är det verkligen ett argument mot dess existens? Snarare skall väl problem som uppkommer i samband med samhällsförändringar behandlas i den mån de uppkommer. Och utifrån den struktur som ju faktiskt har folklig legitimitet till skillnad från storregionerna, som aldrig har haft annat än politiker och byråkrater som tillskyndare.
Apropå dessa politiker som nu alltså vill se krafttag mot den moderata motsträvigheten, så är det ju ett märkligt påpekande som framförs, att moderaterna inte har majoritet i alliansen. Nej, det är förvisso sant. Men den som för ett resonemang om demokratisk förankring i denna fråga måste föra frågan vidare, exempelvis till frågan om varför en sådana omfattande förändringar över huvud taget skall beslutas av andra än medborgarna i folkomröstning. Det hela rör ju landets styrelseskick i delar som bestått i århundraden. Om frågan om numerär rättvisa är så viktig, varför i så fall inte kräva att den mest relevanta numerären, väljarna, får säga vad de tycker?
Det ter sig också rätt märkligt att utge sig för att vara mer demokratiskt orienterad när man samtidigt anför en linje som vill göra bildandet av storregioner så fritt från invändningar som möjligt. De övriga allianspartierna verkar ju helst vilja att kommun- och landstingspampar skall kunna centralisera utan att behöva fråga någon annan, exempelvis befolkningen i de berörda områdena.
Reinfeldt har satt ned foten i frågan. Han bör inte ta ett enda steg tillbaka.