Maj borde man tillbringa i en vitsippsbacke. Med matsäckskorgen inom räckhåll och goda vänner i närheten. Man borde sova under bar himmel och vakna till fågelsång. Koka en och annan kajpsoppa och avnjuta den följd av ljummen rabarberpaj.
Ungefär så tänker vi oss. Och glömmer att det är fuktigt i vitsippsbacken, att det blir hiskligt kallt vid fyrasnåret trots sovsäcken och att det sällan blir av att plocka all den där kajpen innan den vuxit till sig och börjat sätta frö.
I stället far vi runt som skållade troll, gräver trädgårdsland, planerar studentmottagningar och våravslutningar. En morgon inser du att det är sommarjackan som ska på, var är den? Cykelpump eller sandaler, alltid är det något som måste nyanskaffas. Vi putsar alla igengrodda fönster solen obarmhärtigt avslöjar, eller blundar och försöker låtsas att de inte finns, och har vi förresten grillkol hemma?
Så ska vi hinna med att öppna ateljéer och premiäräta sparris och alla andra arrangemang som sker just nu för att maj alltid bjuder på ett par extra lediga dagar. Som således snabbt och spårlöst försvinner.
Och säger att nästa år, nästa år då ska jag ta ledigt hela maj och bara njuta.
En gång gjorde jag det, tog ledigt hela maj. En enda vecka av den månaden vet jag vad jag gjorde, då var jag i England. Resten av månaden minns jag ingenting av. Ingenting alls faktiskt. Jag hoppas att jag njöt.
Nu är det snart dags för en röd dag igen. Härom året var jag på en bilverkstad när en annan kund just upptäckte att det var helg på gång.
– Kristi Himmelsfärds dag, sa han tankfullt, är det nåt religiöst?
Trevlig helg!