Makt och kön avgör folkhälsan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det som kan tyckas hopplöst är att belästa moderna människor 2009 fortfarande inte sätter samman kvinnors sjukdomar, depression och självmord med det verbala och finstilta förtryck som utövas mot kvinnor oavsett vilken uniform de bär. Med eller utan förkläde. Med eller utan sjal. Om de lever på landsbygden eller i staden.
När kvinnokraft och kunskap inte får sin berättigade utlevelse, uppstår i den begränsning, (Läs: det berömda glastaket, kompetensfrågan) som kvinnor till vardags utsätts för och känner av, självklart nedstämdhet och hopplöshet.
Våldshandlingar i hemmet
Män tar för sig och mår gott medan kvinnors liv dyker upp i fasta tal i statistiken i form av depression. Män som i sin tur marginaliseras använder sina kvinnor och barn som slagpåsar.
Ser man till misshandelsstatistiken och övervåldet i hemmen på Gotland, är det i sig en förklaring till kvinnors ohälsa. Så länge det pågår våldshandlingar i hemmet, är Eva Nypelius mål att gotlänningen skall må bäst i landet, blott en schimär.
Hur ger man gotländska kvinnor lite djävlar anamma och kaxighet från dagis till vuxen ålder? Motstånd mot män? Och hur tillåtande kan gotländska män i framtiden bli i kvinnors strävande efter identitet, plats i samhället och makt. Det behövs mer än ett mansforum på den här ön.
Ohälsotalet för gotländska kvinnor var känt redan i början av 2000- talet och siffrorna stack ut redan då. Göran Perssons svångremsekonomi slog mot kvinnor och framförallt kvinnor med låg utbildningsbakgrund.
Fårösunds folkhögskola
Mot den utvecklingen och det sjuktal som fanns på Gotland 2001 gjordes ett försök att starta en kvinnoutbildning för sjukskrivna för att återföra dem till arbetslivet. En utbildning som blev lindan till Fårösunds folkhögskola och tänkt att stärka och kompetensutveckla dessa kvinnor, men också för att få svar på frågor kring kvinnors sjukskrivning.
Men var fanns stödet i Gotlands kommun, jublade Försäkringskassan eller arbetsförmedlingen inför idén? Tio år senare står kommunen vid samma vägskäl och som svar på frågan, varför kvinnor på Gotland mår sämre, svarar Ann-Christine Kullberg "att hon inte vet men hon kan tänka sig att utbildningsbakgrund spelar roll."
En mängd av öns kvinnor är verksamma i Gotlands kommun. De går från hemmet med matlagning, ungar och omsorg ofta till exakt samma jobb på dagis, fritids, vården etc.
Samtidigt vet de gotländska kvinnorna, liksom de indiska, att det idag finns helt andra möjligheter till utbildning, jobb och intressantare liv, där egna drömmar och kapacitet borde tillvaratas för vad de är och inte vad manssamhället bedömning styr dem till. En ofta alltför beskedlig undersåte.
Åtgärder för att komma till rätta med kvinnors ohälsotal kräver en analys utifrån makt och kön i dagens ö-samhälle och ett tydliggörande av gotländska kvinnors faktiska leverne oavsett utbildningsbakgrund.
Ett friår på skolbänken
Vill man förbättra ohälsotalet för den gotländska kvinnan, är det absolut bästa tänkbara ett friår. Ett friår på skolbänken för att ta tag i gömda drömmar, stärka identitet och öppna ögon mot världen i akt och mening att komma underfund med att jag är någon. Jag behöver inte nedslås eller bli slagen. Det är ingen självklarhet att sätta sig själv i första rummet som gotländsk kvinna. Det behövs många vänliga armar och förståelse för hur vårt gotländska samhälle, kvinna och man, fungerar i världens mest jämställda land. Att bo på en liten lugn plats, är inte alltid den bästa av världar.