Maktdelning stärker demokratin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I fackjuristernas värld är det ett problem att inte riksdagen alltid kan besluta om allt. I förlängningen innebär den synen att den som företräder en majoritet av medborgarna ska få bestämma, inga effektiva spärrar ska finnas för maktutövningen. I grunden är det uttryck för en mycket skrämmande demokratisyn: Makt är rätt.
I en demokrati är det en grundläggande princip att den som för tillfället har makten inte har mandat att besluta vad som helst. Vissa saker får inte inskränkas eller ändras lättvindigt. Därför finns grundlagar som inte bara den sittande riksdagen kan ändra. Det krävs att två olika riksdagar - med val emellan - beslutar. Därför är vi också anslutna till andra rättssystem som garanterar medborgarnas rättigheter, såsom den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, EKMR. Det är ett sätt att markera att vissa saker, såsom demokrati, religionsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet, får man inte tumma på hur som helst.
Vår nyliga historia visar att riksdagen åtskilliga gånger trampat över gränsen mot såväl inhemsk svensk rätt, EG-rätt som mot EKMR. Då har domstolarna trätt in och satt den lagen ur spel. Om riksdagen stiftar lagar som strider mot grundlagen och den inte effektivt kan upprätthållas av domstolarna blir grundlagens spelregler och rättigheter en tom kuliss utan innehåll.
Hur kan man då komma till den tokiga slutsatsen att detta inte bör gälla? Svaret är lika skrämmande som enkelt. Fackföreningarna är maktspelare i samhället. Genom starka band till socialdemokraterna, man sitter i dess verkställande utskott, man ger stora penningbidrag och ställer upp med personal i valrörelser, hoppas man få fördelar när de regerar. Om de regler man vill ha strider mot de grundläggande rättsprinciperna tycker man att det är rättsprinciperna som ska få ge vika, inte de egna önskemålen.
Sedan början av 1990-talet har det pågått en process i motsatt riktning. Statens självständiga behov av skydd mot särintressen som fack och arbetsgivare har observerats och stärkts. Medborgarnas personliga rättigheter och tillgång till domstolar har förbättrats. Den föreslagna stärkningen av grundlagens ställning gentemot vanliga lagar går i samma riktning. Denna utveckling minskar egenintressenas gräddfil att genom politiska förgreningar beställa speciallagstiftning.
Facken har en viktig roll att spela som företrädare för sina medlemmar och att hjälpa dem i exempelvis konflikter med sina arbetsgivare. Det innebär dock inte att facken bör ha inflytande över politik och rättssystem.