Mäktigare EU i debattens skugga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Utmaningarna är överväldigande. Finanskrisen har kastat en mörk skugga över de europeiska ekonomierna. Prognoserna sammanfattas i allt svartare rubriker. Över en halv miljon svenskar kommer att gå arbetslösa nästa år, spår Arbetsförmedlingen i en aktuell rapport. Och då skall man ha klart för sig att Sverige hittills klarat sig lindrigt undan lågkonjunkturen, jämfört med Storbritannien och flera länder på kontinenten.
De dåliga tiderna anstränger den bräckliga europeiska gemenskapen. I desperata försök att vinna medborgarnas förtroende åter har flera europeiska regeringar fallit för populismens frestelser. Nu gror misstron mellan medlemsländerna. Kortsiktiga protektionistiska åtgärder hotar den öppna inre marknad som betytt så mycket för välståndsutvecklingen i Europa de senaste decennierna. Under 2009 väntas världshandeln minska för första gången på 25 år.
Storbritannien, traditionellt ett av Europas mest frihandelsvänliga länder, har redan fallit till föga, under recessionens tryck. Det faller på bland annat Sverige att försöka stävja utvecklingen.
Ytterligare en utmaning inför det svenska ordförandeskapet bereder hemmaopinionen. Trots att andelen svenskar som stödjer svenskt unionsmedlemskap numera överstiger femtio procent måste det folkliga engagemanget och intresset för EU-frågor beskrivas som måttligt. Trots EU:s betydande inflytande på svensk lagstiftning lyser debatten kring vilken riktning och vilka former unionssamarbetet bör ta med sin frånvaro.
Per Schlingmanns utspel på debattsajten Newsmill häromveckan utgjorde ett välkommet undantag. Subsidiaritetsprincipen, som åtminstone i teorin är vägledande för det europeiska samarbetet, bör kompletteras med en nyttoprincip, skrev moderaternas partisekreterare. Beslut bör fattas "där de gör störst nytta", inte på "lägsta praktiska nivå", som subsidiaritetsprincipen föreskriver.
Närheten till medborgarna är av underordnad betydelse; det är effektivitet och resultat som räknas. En begriplig inställning, när de ekonomiska fläktarna blåser kallt och politikerna på kontinenten isolerar sig bakom nationella vindskydd.
Unionssamarbetet lider dock av ett påträngande legitimitetsunderskott. De återkommande krav Schlingmann beskriver, "EU ska bestämma mindre och Sverige mer", är ett uttryck för detta.
Samtidigt har EU:s makt växt. Antalet politikerområden där beslut fattas på EU-nivå snarare än på nationell nivå har ökat. Debatten, i sin begränsade omfattning, har pekat i en riktning. Politiken i en annan. Detta är grogrund för en frustration med potentiellt ödesdigra konsekvenser för det europeiska samarbetet.
Sveriges ordförandeskap i EU kommer att bli en prövning. Att reta upp hemmaopinionen hjälper inte.