Ett amerikanskt filmbolag skulle resa till Sverige för att spela in en film. Manus baseras på en välkänd bästsäljare. Filminspelningen skulle sannolikt ge inspelningsorten både intäkter och positiv uppmärksamhet.
Men plötsligt meddelar filmbolaget att inspelningen är inställd. Filmen, med judiskt tema, får produceras på annat håll. Simon Wiesenthal Center har nämligen avrått judar från att resa till den tänkta inspelningsorten, på grund av den hotbild som där föreligger mot dem. De senaste åren har där begåtts flera uppmärksammade hatbrott mot judar.
Man tänker sig kanske någon excentrisk småstad. Då tänker man fel. Staden Simon Wiesenthal Center avråder judar från att besöka är Sveriges tredje största, med bro till kontinenten och en vriden skyskrapa som modernistiskt landmärke vid havet. Staden har en högskola, en högkvalitativ dagstidning och nästan 300 000 invånare. Vi talar alltså om Malmö.
Händelsen är anmärkningsvärd, men inte oväntad. Det finns nämligen goda skäl för judar att hålla sig borta från Malmö. Rådet från Simon Wiesenthal Center är resultatet av flera års trakasserier av stadens judiska befolkning, och ett mycket märkligt tonläge från stadens ledande politiker, socialdemokraten Ilmar Reepalu.
Den enda andra plats Simon Wiesenthal Center avråder judar från att resa till är Turkiet. Det visar att centret inte utfärdar sina avrådanden lättvindigt. Svenska politiker, inte minst i Skåne och Malmö, måste ta till sig av detta. Föreställningen om Sverige som tryggt och öppet får en allvarlig törn när människor på grund av etnicitet eller religion avråds från att överhuvudtaget vistas i en av landet största städer.
I slutet av november förra året skrev journalisten Niklas Orrenius i Sydsvenskan om hur människor med judisk klädstil regelbundet blir trakasserade på Malmös gator. Vill du slippa höra slagord om Hitler, lämna Davidsstjärnehalsbandet hemma.
En helg i höstas åkte ett trettiotal judiska barn, från sju år och uppåt, till en kursgård i skånska Vellinge. Ett tjugotal ungdomar från orten samlades utanför, kastade ägg och ropade antisemitiska glåpord.
I Niklas Orrenius artikel säger imamen Saeed Azam att "det finns problem i Malmö idag, mellan judar och muslimer". Formuleringen antyder en konflikt mellan grupperna. Någon sådan föreligger dock inte. Judarna vill bara slippa bli trakasserade. De har ingen konflikt med någon annan etnisk eller religiös grupp, varken med rågblonda Vellingegrabbar eller med unga muslimer i Malmö. Det handlar om antisemitism, helt enkelt.
Hittills har reaktionerna från såväl riksmedia som politiker varit förvånansvärt lama. Kanske kan den inställda filminspelningen bli en väckarklocka. Låt oss hoppas det. Den utbredda antisemitismen i Malmö har ignorerats länge nog.