Man får vara glad och tacksam
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är vad man kan hålla sig i, när snön lägger sig vikt på taken och snöplogningen rest till Trollhättan för att hälsa på släkten, vilket är han och henne väl unnat. Marken är ju inte frusen, men det är folket i husen när flisen är fuktig och byggjobbarna inte använder sommaren till att lägga på taket, i alla fall inte just vårt tak.
Det handlade inte om snö sa man, utan vattendropp i nacken, sa man. Åkte hem och byggde dörrar, sa man, som inte heller kom på plats. Sen åkte byggarn på semester med frugan och det är honom väl unnt.
Traktorskopa med torr flis
Man får va glad att man få va tacksam att väggar efter ett halvt år står rakt upp och att takstolar och plåt kommit på plats. Det är mycket så. Snön däremot blir yr av lycka, virvlar runt, runt, in och ut och upp och ner gör flingorna. Lägger sig sen till rätta, inte vit på taken men väl våt på flisen faller snöyran.
Så man får vara glad att man får vara tacksam att det finns inte bara hjälpsamma flisleverantörer utan hyggliga, väldigt hyggliga som nu far fram över bygden med traktorskopor seglande högt i skyn och torr flis.
Man få va glad att man får vara tacksam att det finns kläder för alla väder även inomhus, när temperaturen faller och fötterna inte kan ta sig fram i snön i väntan på den operation som känns som den aldrig blir av. Man få va glad att man inte kan gå ut och bryta benen, för hur skall ortopedkliniken kunna klara av ett lårbensbrott, när den på ett halvår inte kunnat klara av en hälsena. Vårdgaranti inom tre månader, tjosan fick du.
Operationstid på Huddinge
Man få vara glad att man få vara tacksam att man äntligen fått en operationstid på Huddinge om den igen inte blir uppskjuten. Och man får vara tacksam att man får åka båt och buss och pendeln och gå och gå och gå tills man kommer till dörren där det förhoppningsvis står Huddinge sjukhus.
Får man bara med benen ända fram kanske hälen låter sig opereras och man får lyckan att övernatta med en vilt främmande karl eller till och med två. Oj,oj,oj. Ännu mer att vara glad och tacksam för.
Man få va glad att man får va tacksam för alla svar man får från sjukhuspersonal till och med från den nye verksamhetschefen på ortopeden även om han ger helt motstridiga uppgifter till utomlänssjukvård än vad operationsplaneringen på Huddinge gör. För hur kommer man hem med ben i bandage. Men svar kom, vilket man bugar och bockar ända ner till den vitklädda marken för. Såna svar får en att rulla sig i snön av glädje och sedan gå inomhus och klä på sig ännu en flisjacka eller ett skinnhölje och krypa till sängs. Och man få va tacksam att man har en säng. För att inte tala om tak över huvudet. Ben att gå på är inte så viktigt eller...
Och man få va glad att man får va tacksam för den korta tid som sopsortering kom på plats, livet rullade på mellan metall, papper och plast och plastförpackningar plockades upp med regelbundenhet vid vägkanten. De va tider det, när livet fungerade och inget gick upp i rök. Men inget varar för evigt, speciellt inte fungerande system eller ben.
Slites grårandade matta
Och man få va glad att snön lagt sig över världens längsta matta som svävar mellan bolaget och Slite hamnpark. En grårandad matta i tuskaft. Om man åtminstone kostat på sig en väv i rosengång eller kråkspark, men icke.
Bara grått, grått och ännu mera grått. Vad får man egentligen för sex miljoner kronor, ja det kan bara våren visa när människor hänger in sina gråa, svarta och bruna ytterkläder och kastar sig över färg igen.
Men man få va glad att man få va tacksam.