Man, moderat och miljonär. Så löd härom veckan en rubrik i Dagens Samhälle, som ges ut av organisationen Sveriges Kommuner och Landsting. Och så här på lördagen när många satsar lite extra på mat och nöjen kan det ju vara trevligt att ägna en tanke åt det man kunde kalla miljonärsklubben.
Nu handlar det inte om alla som äger värden som uppgår till en miljon utan om dem som kvitterar ut en årslön i den storleksordningen. Under hela 2000-talet har de, miljoninkomsttagarna alltså, blivit allt fler, från 17 000 till 53 000, och på senare år har ökningen varit kraftigare. De hör inte till dem som har det tufft i Alliansens Sverige.
Dagens Samhälles genomgång visar inga förvånande resultat om miljonärerna. De är till 84 procent män, de röstar helst på moderaterna och de bor gärna tillsammans. Mer än hälften av dem samlas i tio, oftast moderatstyrda, kommuner främst i Stockholmstrakten, men två av de miljonärstätaste kommunerna ligger i Skåne. Medelårslönen för gruppen är 1,6 miljoner. För hela befolkningen är den 262 000 kronor.
Naturligtvis betalar den här gruppen mycket skatt. Snittet ligger strax över 50 procent. Det är lätt att tro att om vi bara beskattade dem lite hårdare skulle vi slippa underskott inom vård, skola och omsorg. Så enkelt är det inte. Generösare a-kassa, bättre snöröjning och billigare Gotlandstrafik uppnår vi inte heller genom en högre inkomstskattesats på en begränsad höglönegrupp.
Rimliga höjningar ger helt enkelt inte tillräckligt med pengar. Det finns förvisso andra rimliga skatter att höja som främst skulle landa på höginkomsttagarna. Fastighetsskatten är en sådan, men frågan är om någon törs ge sig på den impopulära inkomstkällan.
Populär blev däremot säkert den bolagsskattesänkning som Alliansen genomfört och som redan börjat ge resultat i bolagen. Man kan väl anta att en hel del av miljoninkomsttagarna arbetar i banksektorn och skrattade hela vägen till jobbet när det stod klart att regeringens generösa skattesänkning medfört en extra vinst på flera tusen miljoner. Hur bakgrunden till det beslutet ser ut kan vi bara gissa men en och annan i miljonklubben har nog varit med och påverkat det ställningstagandet.
Det går att föra en annan politik som inte är fullt så generös mot storföretag och banker. Det går att sträva mot en bredare fördelning av inkomsterna.
Men då får inte miljoninkomsttagarnas intressen styra politiken. De är när allt kommer omkring bara 0,7 procent av befolkningen. Jag har en känsla av att de står för en betydligt större del av inflytandet.