Män och kvinnor i demokratin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kvinnor och unga kan aldrig inträda i politiken på sekundära kvaliteter som avhopp. Män har aldrig skämts för det. Tåget går självklart vidare när man har lust att stiga på igen.
Partidemokrati
I själva verket har den representativa demokratin i praktiken ersatts av partidemokrati. De politiska partierna som mer än halverats i deltagarantal sedan 1990-talet har en nyckelroll när det gäller debatt, kontroll och ansvarsutkrävande.
För att gynna demokratin infördes kryssningsförfarandet i valsystemet, personkryssning för att ge "alla ändamålsenliga och jämlika möjligheter att delta i den demokratiska processen. "
"För att alla skall tillförsäkras lika möjligheter och lika vikt", så var det tänkt att utveckla den svenska folkstyrelsen i ljuset av nuvarande samhällsförändringar.
Förändringar som partipolitiken är medveten om men makten inom partiet inte tillåter. Du behöver som medborgare bara gå till biblioteket och låna statens offentliga utredningar Sou 200:1 om " Uthållig demokrati ", skriven av Bengt Göransson, där finns svaren på det som sker i vårt nuvarande politiska liv.
Är man inte övertygad demokrat då blir kryssningsförfarandet verkningslöst och inget blir tydligare än detta i ljuset av den socialdemokratiska fördelningen av poster efter valet.
Ingen kan i nuläget ersätta partierna i kanalisering av opinioner med sin rikstäckande organisering, men det blir en strid om vem som bäst representerar medborgarna. Framförallt representerar unga och kvinnor, partiets svaga grupper. De som alltid skuffas åt sidan när de rättmätigt borde få ta plats.
Hugger husse lite lekfullt
När kryssen inte respekteras förlorar medborgarna det demokratiska inflytande de fått genom just kryssning. I den partipolitiska maktutövningen, där män råder kvoterar de sig själva. I efterhand kommer ungdomsförbundet krypande som en liten valp och hugger husse lite lekfullt.
Ovanpå detta är man förvånad över att politikerföraktet växer fram. Det säger sig självt att om man tar för sig inte bara med armbågen utan med hela handen i maktkampen inom partierna, kan väljarna själva räkna ut vem som blir förlorarna, nämligen det lilla inflytande de tilldelats. Här finns det anledning till att fundera över hur effektiv röstningen upplevs av medborgarna och anledningen till att tilltron till demokratin som styrelseform försvagas.
Samtidigt i vår värld kämpar framförallt kvinnor (om de råkar få kännedom om sina rättigheter) för att FN:s Resolution 1 325 skall antas i alla världens länder. Fortfarande är den för kvinnor så viktiga resolution okänd på alla samhällsnivåer också i Sverige.
Bryta könsmaktsmönstret
I 1 325 sägs bland annat att kvinnor måste involveras i konflikt och fredsprocesser. Resolutionen har ambitioner långt bortom den patriarkala verkligheten som existerar i världens samtliga länder.
Samtidigt hävdar alla ekonomiska forum i rapport på rapport om den globala ekonomin, att om kvinnor involveras i medbestämmande på alla politiska nivåer, så skulle ekonomi och vardagsliv få ett annat utseende och levnadsstandarden förbättras i fattiga länder såväl som på Gotland.
Det handlar inte om att räkna huvuden, utförd av Jan Lundgren som ålderspresident, kvinnohuvuden i fullmäktigeförsamlingen. Det handlar om att lämna ifrån sig den patriarkala makten. Den som huserar i partierna. En kvinna in, en man ut är bara räknenissar som sysslar med.
Jämställdhet handlar om maktutövande. Min fråga är fortfarande efter 50 år: Vill män bryta de könsmaktsmönster som fortfarande finns idag? Det är väldigt tyst i leden.