För ett par dagar sedan nominerades visselblåsaren, den före detta CIA-anställde Edward Snowden till Nobels fredspris av Stefan Svallfors, professor i sociologi vid Umeå universitet. Med motiveringen att Snowden ”bidragit till att göra världen en liten smula bättre och säkrare”. Snowden läckte sekretessbelagda dokument som påvisade existensen av storskaliga övervakningprojekt. Med andra ord, det du sagt och gjort via bland annat Skype, Yahoo!, Facebook, Google och Apple kan USA ha kunnat kolla på. Inte ok. Något vi har rätt att slippa kan man tycka, eller åtminstone få reda på så att vi kan protestera. Men precis som i fallet med Bradley Manning som läckte uppgifter om allvarliga krigsförbrytelser, så är det även här den som läckt som får stå till svars. Samtidigt som de som ligger bakom brotten och kränkningarna går fria. Edward Snowden har offrat otroligt mycket för att stå upp för vår rätt till integritet. Han har lämnat sitt hemland, sina vänner och familj. Och han har inte möjlighet att återvända utan att riskera ett mycket hårt straff. Läs också den intressanta krönika som min kollega Petra Björk på C-märkta Gotlänningen här intill skrev igår, om de politiska konsekvenserna av Snowdens flykt från USA. En viktig kille, och väl värd pris. Kanske är han den som "hafva gjort menskligheten den största nytta".
Men visst är det lite märkligt att nästan alla diskussioner om vem som ska få de olika Nobelpriserna handlar om män? För att inte tala om hur det ser ut när priserna väl delas ut. Har du till exempel hört talas om Ina May Gaskin, Monika Hauser, Nawal el Saadawi, Sina Samar och Cynthia Maung? Om inte så är det några tips att kolla upp. Vid sidan av Snowden är de några av mina personliga favoriter att få fredspriset.
Förra året var nummer 75 i ordningen då samtliga pris delades ut till män. Av 861 Nobelpris har bara 44 gått till kvinnor. Självklart finns det flera orsaker till det. Att omgivning och universitet begränsar kvinnor och inte ger dem samma utrymme att briljera med sin excellens är förstås ett. Men ett annat, som också är mycket enklare att åtgärda är vilka namn som finns med i diskussionerna.
Nobelstiftelsen har idag 2013 sju ledamöter, en är kvinna. Och de olika kommittéerna som väljer pristagare är också starkt mansdominerade. Det är vetenskapligt bevisat att människor hellre väljer andra som liknar dem själva, vid anställningar och andra typer av urval. Vi vet också att både kvinnor och män, men i synnerhet män lättare kommer på andra män när namn ska föreslås till olika typer av uppdrag. Det samma gäller med största sannolikhet även både i nomineringar och urval av Nobelpristagare. Självklart ska priserna inte kvoteras. Men det är just vad som pågår. Om inget ändras kommer åren 76, 77 och 78 helt utan kvinnliga Nobelpristagare också att passera. Trots att det knappast är så att inga kvinnor är värda pris.
Den mest förtjänta ska ha priset i varje kategori, men om kvinnor inte ens är med i diskussionerna så är ju det inte möjligt.
Därför är det läge att Nobelstiftelsen motbevisar att vilket kön de som väljer har, tillåts påverka vilka som tilldelas priserna. Stiftelsen borde anta som ett uttalat mål att det i samtliga priskategorier ska finnas med minst en väl kvalificerad kvinna bland de nominerade. Det är inte mer än rättvist.