2012 blev det år då jag lämnade det drömjobb jag haft under 22 år. Att ansvara för en ledarsida som Gotlands Folkblad i GT, är ett privilegium som jag njutit av även när det varit besvärligt på olika sätt.
Jag har ju haft en hel sida varje dag i Gotlands största tidning där jag fått bestämma innehållet och skriva och tycka vad jag vill och kunna påverka andra att tycka som jag. Genom denna roll har jag inte bara haft ett bra jobb, jag har varit någon, haft en identitet på Gotland.
Omtumlande känslor
Att lämna ett sådant jobb är en omtumlande tanke- och känslomässig process. Jag har tänkt mycket på vad det innebär att inte ha den rollen längre, men samtidigt tjusats av de möjligheter som mitt nya liv ger mig.
Jobbet på Gotlands Folkblad är mycket fritt och ett betingsjobb, att skriva en ledare och göra en sida om dagen. Det finns ingen stämpelklocka tidsmässigt. Det är stor frihet under stort ansvar.
En bidragande orsak till att jag lugnt har kunnat lämna epoken som ledarskribent, är att jag fått en efterträdare som jag är mycket nöjd med och som har de kvalifikationer, som jag tycker krävs för jobbet. Dessutom innebär min nya tillvaro att jag kan fortsätta att opinionsbilda, påverka på ett annat sätt i andra roller. Att gå i pension innebär en frihet att bestämma sin tid och tillvaro. Jag kan nu läsa mer, bara slappa om jag vill, fixa hemma det jag aldrig hunnit och jag kan spela golf hur mycket som helst, när jag vill.
Lära känna barnbarnen
Och det bästa av allt. Jag kan ägna mer tid åt barn och barnbarn. Jag tycker det är helt fantastisk underbart att följa barnbarnens utveckling i olika åldrar och kunna skapa mig en bra relation till alla barnbarnen.
Att lära känna tremånaders Molly, när hon börjat titta sig omkring och söka blicken och ler mot mig, det är livskvalitet. Och att lära fyraåriga Olle hur man lägger pussel och se honom fatta koden med pussel och nu har gått vidare och slår mig jämt på memory, det är lycka.
En del tappar fästet och sitter hemma och tittar på eller börjar klättra på väggarna, när de går i pension. För mig känns det bara underbart och som om jag gått från ett heltidsjobb till att frilansa. Det var jättekul med detta inhopp.
Jag gillar fortfarande utmaningar och sporras och lockas av nya tankar och idéer och nya sätt att se på tillvaron och samhällsutvecklingen. Jag ser så väldigt många människor som mår illa och skulle kunna ha det bättre. Förbättringsviljan kommer aldrig att lämna mig, hoppas jag. Jag älskar utmaningar och har redan tagit på mig två härliga uppdrag, som jag kommer att lägga ner glöd, tankar och känslor i.