Mångåriga kontakter med Kibaha

Politik2013-03-12 07:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Anna-Lisa Pettersson, känd S-kvinna i Slite. På 60-talet var hon med på en studieresa till Kibaha i Tanzania, en folkhögskola för lantbruksutbildning som byggts upp av Nordiska rådet. Hon var god vän med Bertil Klintboms mamma, och där tändes väl hans intresse. Just nu har Bertil för femte gången besökt Kibaha och det utvecklingssamarbete Gotland har där sen år 2000.

På 1960-talet var gotlänningen Bertil Melin skolchef på Kibaha Education Center och han fortsatte kontakten. Nu finns Bertil Melin Hall på Kibaha, som har 4 000 elever. Och Bertil Melin Forest, där alla besökare får plantera ett träd.

Ett samhälle med 130 000 invånare har växt upp däromkring. Befolkningstillväxten i landet är mycket snabb. 18 miljoner invånare fanns där 1975. Nu 46 miljoner. Det betyder massor av barn.

Det är häftigt för en nordbo att komma till Tanzania. Just nu är det som varmast, 42 graders skillnad mellan Dar es Salaam och Arlanda. Ingen belysning utomhus på landet. Utan månljus i Tanzania, då är det svart. Vägarna otroligt usla, trafiken livsfarlig. Bertil blev illa myggbiten, men klarade sig från malaria. Man blir lite mer medveten om hur bra vi har det, hur småttiga våra kriser faktiskt är.

Fler svenskar borde få uppleva värmen, den omedelbara kontakten med svarta människor. Rätt många från vår tekniska förvaltning har varit i Kibaha under åren. Och folk därifrån kommer hit, man har möte varje halvår, omväxlande på Gotland och på Kibaha.

I Afrika är hierarkin strikt, en chef befattar sig inte med själva verksamheten. Men det har ändrats, nu kan Bertil själv undersöka en krånglande pump.

Bor man ett tag i Afrika kommer man att beundra kvinnornas styrka och självständighet. Vi kan tycka att alltför mycket lagts på dem. Traditionellt sköter kvinnor det primitiva jordbruket. Det måste man ändra på!

För att utveckla landet behövs även alla de unga män som sitter i skuggan under träden och pratar. Men vårt projekt handlar om att utveckla vattenförsörjning och avloppshantering. Där är lika många kvinnor som män engagerade.

Hur kommer det sig att vi upplever att i u-länder tycks även ingenjörer med teknisk utbildning inte riktigt räcka till? Man gör som vi tycker dumma misstag. Skaffar en stor, kraftig pump för att sen finna att de rörledningar man har inte alls klarar trycket. Underhåll är alltid eftersatt.

Förmodligen får vi tänka lite längre för att förstå. Vår kultur har flera tusen år av teknisk utveckling som Afrika saknar. Tänk dig barn som aldrig har haft en leksak med hjul! De har inte fått den uppfattning om tekniska samband som vi får från vaggan.

Men visst upplever Bertil en utveckling bara på tio år. Förståelsen ökar. De som besöker Gotland blir naturligtvis imponerade över hur välordnat det är här. Och vårt folk finner att de har en hel del att lära av afrikanernas sätt att ordna saker och ting.