Vem ska ta ansvar för vad barn skriver till varandra på internet? Sajter som facebook, instagram och twitter har stor genomslagskraft och har lett till att skolmobbning delvis fått en ny dimension.
Enligt Skolinspektionens elevombudsman, Caroline Dyrefors Grufman, ökar den nya tekniken utsattheten för dem som råkar ut för mobbning. Den möjliggör att trakasserierna kan pågå dygnet runt, också på lov och helger. Den mobbade kan aldrig känna sig fri.
Nätet som verktyg för förtal och trakasserier är naturligtvis ett relativt nytt fenomen. Men med tanke på vad vi redan vet om mobbning och internetvanor kan vi dra slutsatsen att det är ganska utbrett i ungdomarnas värld.
Antimobbningsorganisationen Friends har försökt att ta fram siffror på hur vanligt det är att barn utsätts för kränkningar på internet. 62 procent av de svarande säger sig ha haft någon negativ upplevelse, och 36 procent säger sig ha haft en allvarligt negativ upplevelse när de varit på nätet.
När det kommer till uppenbar mobbning har 14 procent av högstadieungdomarna och 8 procent av de lite yngre barnen blivit utsatta. I absoluta tal betyder detta att tiotusentals unga människor har kränkningar som en del av sin vardag.
Vems är ansvaret att hejda utvecklingen?
En första tanke är skolan. De enskilda skolorna är enligt lag skyldiga att följa upp mobbning. Problemet är att den uppgiften inte sköts överallt. När Friends gjorde en rundfrågning bland elever i årskurs 6-9 svarade 44 procent att de upplevde att de vuxna valde att se bort då de blev vittne till kränkningar. Flera fall där kommuner dömts till skadestånd visar att elevernas uppfattning stämmer med verkligheten. Lärare väljer ibland att se bort. Visst vore det bra om skolorna själva kunde hantera mobbningsärenden, men det är tyvärr inget vi ska förvänta oss.
En annan aktör som borde ha ansvar för barnens datavanor är föräldrarna. När dessa får frågan om de sätter upp regler för hur barnen använder nätet svarar nästan 90 procent att de faktiskt gör det. Man kan dock undra om reglerna oftast inte handlar om tider och om vilka sidor barnen få surfa på. Många föräldrar tvekar nog inför att läsa vad som skrivs på olika media.
I sista hand faller ansvaret på rättsstaten. Men även där är reaktionen långsam. Detta att vem som helst kan ge stor spridning åt förtal är ganska ny. För bara tjugo år sedan förutsatte det i princip en tryckpress. Nu kan även ett barn göra det, med några knapptryckningar. Det är en situation varken domstolarna eller polisen anpassat sig till.
Dessutom finns det en praxis i Sverige att helst inte lagföra minderårig. Risken är att många anmälningar blir liggande, nästan som ett grönt kort till mobbaren.
Ingen sitter inne med hela svaret på frågan hur nätmobbningen ska stävjas, men sannolikt måste större krav ställas både på föräldrar, skola och rättsstat. Internet är en del av samhället. Gott uppförande behövs på nätet precis som var som helst annars.