I helgen publicerades en rapport om hur landets kommuner sköter sig i hbtq-frågor. Gotlands 23:e-plats bland de 290 kommunerna är inte bara bra för alla gotländska hbtq-personer och deras närstående. Det är också ett tecken på en öppen och modern inställning som normalt inte förknippas med glesbygdsregioner.
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL), som står bakom rapporten, konstaterar att alla kommuner bland sina invånare, brukare och anställda har många människor som kan betecknas som hbtq-personer. Det är av stor betydelse för dem hur de bemöts i sin hemkommun men i vidare mening handlar det om hur vi alla bemöter varandra överhuvudtaget.
Underlaget för bedömningen är en enkät till samtliga kommuner, som utförts i samarbete mellan RFSL och Sveriges kommuner och landsting. RFSL har även samlat underlag från sina avdelningar och statistik från SCB och Brottsförebyggande rådet samt låtit göra en attitydundersökning.
Underlaget har delats in i sex huvudområden: kommunens verksamhet, (styrdokument, stöd och särskilda satsningar med mera ), skolan (uppföljning av likabehandlingsplaner, särskilda stöd, information), utbildningsinsatser till anställda och förtroendevalda, hbtq-samhällets infrastruktur, utsatthet för hatbrott och attityden till hbtq-personer. För att komma upp i tillräckligt stor befolkning för en rimlig bedömning av dels antalet hatbrott och dels attityden till hbtq-personer har Gotland och Kalmar län slagits samman. Antalet anmälningar 2013 om hatbrott beroende på sexuell identitet var för de båda länen lägst i landet. Attityden är bäst i Stockholms län och därnäst i Kalmar/Gotland. På övriga punkter står Gotland för sina egna resultat. I rankingen har kommunerna getts ett sammanlagt betyg på skalan ett till fem. Tre räknas som godkänt och dit når 46 kommuner. Gotlands höga totalbetyg 3,22 dras ner av skolans 1,44, ett utvecklingsområde att snarast ta tag i.
Att hbtq-personer i större utsträckning än andra dras till storstadsområden och att toleransen där är störst bekräftas av rapporten. Toppkommunerna är mestadels större städer eller angränsande orter som Kungsbacka och Gnesta. Men några mindre landsortskommuner utmärker sig som Falköping på Västgötaslätten, Sollefteå i röda Ådalen, Sala och Kalix. De som hamnar i botten är alla landsortskommuner.
Även med en hög svarsfrekvens på drygt 83 procent i kommunenkäten går det säkert att hitta felkällor i sådana här rapporter, särskilt när det gäller små kommuner. Men för Gotlands del är det tydligt. Utfallet är en klar framgång för regionen, dess politiska ledning, alla eldsjälar och oss alla gotlänningar.
Det är ingen nyhet att samhällen med större öppenhet och tolerans i sexualpolitiska frågor gärna drar till sig innovatörer och andra som tänker utanför ramarna. Det är helt enkelt ett framtidsinriktat sätt att tänka.
Att klassas som en bra hbtq-kommun är en del av Gotlands varumärke att utveckla och slå vakt om.