Manifest med rödgrön prägel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Valmanifestet som antogs av kongressen har en tydlig rödgrön prägel. Det handlar om fortsatt grön skatteväxling och löften om satsningar på jobb inom i huvudsak offentlig sektor, om än inte i samma omfattning som vänsterpartiet kräver och med större förståelse för småföretagande. Det gamla miljöpartikravet på arbetstidsförkortning finns med och en punkt handlar om att förlänga föräldraförsäkringen. Manifestet kräver också utbyggd kollektivtrafik, trängselavgifter inte bara i Stockholm utan även i Göteborg och Malmö och en del egenheter som lågstrålande zoner för elöverkänsliga. Det gamla kravet på att lämna EU finns också med, parat med en punkt om folkomröstning om unionens konstitution.
På det stora hela är det alltså konkreta förslag partiet går till val på, inte så mycket utsvävande visioner om ett alternativt samhälle. De intressantaste spänningarna miljöpartiet ger upphov till i politiken är därför inte dem mellan de gröna och alla andra partier, utan de som gång på gång blir synliga mellan miljöpartiets pragmatiska ledning och de gröna "fundamentalisterna". Inte minst språkröret Peter Eriksson framstår som en trägen trädgårdsmästare som rensar, ansar och binder de lite för vildvuxna idéerna så att de passar ihop med samarbetet med socialdemokraterna. Det senare har ju i praktiken kommit att bli miljöpartiets viktigaste målsättning.
Stor utdelning
Pragmatismen under mandatperioden har gett det lilla partiet stor utdelning, men långt ifrån alla miljöpartister är nöjda med att behöva anpassa sig till socialdemokraterna, friår och järnvägssatsningar till trots. Kanske är det i det ljuset partifolkets eldiga motstånd mot EU skall ses? Partistyrelsen hade inte med det i sitt förslag till valmanifest, men fick bakläxa av kongressombuden. Måhända känns det lättare för dem att leva med kompromissandet med socialdemokraterna om det står svart på vitt i valmanifestet att partiet anser att EU i alla fall inte är något som går att kompromissa med; idkande av lite virtuellt oberoende alltså.
Därmed inte sagt att partiledningen kan se fram emot lugn och ro internt inför fortsatt och fördjupat samarbete med socialdemokraterna. Söndagens kongressdebatt om regeringsfrågan visade prov på att vågmästarrollen lockar många och att många räds regeringsansvar, om det nu skulle bli aktuellt. Men trots att kongressen inte ville sätta ned foten i fråga om samverkan med socialdemokraterna gör valplattformen ingen hemlighet av vart partiet hör hemma, det är i samarbete med socialdemokraterna och vänsterparitet. Det är ramarna partiet har att hålla sig till. Men att tänka inom ramarna är som sagt inte något som miljöpartisterna tycker om att göra.