Igår ägnade jag hela Almedalsdagen åt välfärden och det civila samhället. Resultatet blev att jag är mer oroad än någonsin över den skenande privatiseringen, och faktiskt likriktningen, av välfärden.
Över att vi mer och mer ses som kunder istället för medborgare. Förutsättningarna för vinstdrivande koncerner och stora riskkapitalister förbättras, men inte förutsättningarna för små idéburna aktörer i välfärden.
Mångfald för riskkapitalet
Den mångfald som det talades om att man ville nå med avregleringarna i början av 90-talet verkar mest bli till enfald. Moderater som Beatrice Ask, Per Unckel och Per Westerberg som var drivande i förändringarna medger samstämmigt att "nej, det blev inte som vi hade tänkt". Nej, det blev i alla fall inte som man då sa att det skulle bli.
Det fanns förstås redan då de som förklarade, att om man tillåter obegränsad vinst i skolan så kommer också vinst att prioriteras, och det kortsiktiga riskkapitalet kommer att börja spela med skolorna. Det fanns de som redan då förstod att om man privatiserar vård genom upphandling, så kommer de som är bra på upphandling att tjäna mest. Och de som tar över vården kommer förstås att bli de som har resurser att delta i och vinna upphandlingar.
Små företag slås ut
Nämligen stora koncerner. Samma typ av organisation som gynnats vid exempelvis utförsäljningen av apoteken. Små företag och ideella organisationer har helt enkelt inte de resurser som krävs för att de ska kunna delta på samma villkor.
Jag blev också orolig över att höra att utförsäljningsminister Mats Odell (KD) flera gånger jämförde välfärden med Saab och Volvo. Inte bara för att Saab står på randen till konkurs, utan framförallt för att ta hand om barn, sjuka och äldre jämförs med att tillverka bilar.
Lars Pettersson från Famna - idéburen vård och omsorg, berättade något intressant om samtalsämnena i sina möten med vård- och omsorgsproducenter för mig.
Vinst före vård
Han sa: "När jag träffar koncernerna pratar vi alltid affärer, när jag träffar de ideella pratar vi alltid vård- och omsorg." Det tycker jag säger väldigt mycket om skillnaderna, och det faktiskt spelar stor roll vilka som driver sjukhus och skolor.
Vi behöver nu se till att bryta utvecklingen så att människor prioriteras före vinst i välfärden. Det finns många saker vi skulle kunna göra för att nå dit. Ett första steg skulle kunna vara att fixa möjligheter till utvecklingskapital för de icke vinstdrivande, som Mats Odell också öppnade för.
Men ytterst är det politisk vilja som krävs. Mats Odell övertygade mig tyvärr inte alls om att den viljan finns i den regering vi har just nu.