I dag samlas Vänsterpartiet till kongress i Uppsala. Man börjar med att välja om partiet i fortsättningen ska ha en ledare, eller göra som Miljöpartiet och ha två. Imorgon väljs sedan vem eller vilka som blir partiledare.
Vänsterpartiet är ett märkligt parti. Det märks och hörs oerhört mycket i förhållande till sin storlek.
Om en utomjording skulle landa i Sverige skulle han kanske tro att Vänsterpartiet var en av landets stora rörelser. En betydande del av allt politiskt klotter och affischering sprider Vänsterpartiets budskap. På nätets debattforum är partiets åsikter mycket välrepresenterade. Lyssnar man på radioprogrammet Ring P1 låter det som om varenda svensk är inbiten partigängare på yttersta vänsterkanten.
Men om utomjordingen skulle läsa de väljarundersökningar som är gjorda av SOM-institutet i Göteborg och sedan räkna om till absoluta tal hur många det är som stöder Vänsterpartiet framträder en annan bild.
Vänsterpartiet odlar att det representerar vissa väljargrupper.
Den första myten är att det är ett arbetarparti. 50 procent av Vänsterpartiets väljare definierar sig visserligen som arbetare. Vilket i absoluta tal innebär det att ungefär 167 000 arbetare röstade på Vänsterpartiet 2010. Men i samma val röstade mer än 410 000 arbetare på Moderaterna.
Nästa myt är att partiet skulle vara det självklara valet för Sveriges invandrare. Femton procent av Vänsterns väljare sägs vara utrikesfödda. Det handlar om drygt 50 000 personer. Men i Sverige bor det 1,3 miljoner människor som är födda i något annat land.
Även om man drar ifrån ett antal som inte deltar i valen har Vänstern inte stöd av fler än kanske var tjugonde utrikesfödd. I sammanhanget kan man nämna att Vänsterpartiet har högre andel höginkomsttagare än invandrare som röstar på det.
Den tredje myten är den att Vänsterpartiet skulle vara ett kvinnoparti. Drygt 185 000 kvinnor röstade på partiet 2010. Samtidigt fick Kristdemokraterna stöd från runt 190 000 kvinnor.
Ungdomar är också något som Vänsterpartiet gillar att förknippas med. Och visst skulle man kunna tänka sig att Vänsterpartiets retorik skulle gå väl hem hos många ungdomar. Men inte heller här täcker verkligen upp för Vänsterpartiet. I förra valet fick de 7 procent av rösterna bland de yngsta väljarna. Ungdomarnas vanligaste val var Moderaterna, som fick fyra gånger så många röster.
I verkligheten är Vänsterpartiet en bokstavligt talat marginell företeelse. Om det inte vore för att det parlamentariskt gynnat Socialdemokraterna att samla en vänsterfalang om 4 procent, hade partiets knappast kunnat ha varit representerat i Sveriges riksdag mer än två eller tre gånger. Utan kamratröster hade man fått stå utanför.
Men visst blir man motvilligt imponerad över hur mycket partiets sympatisörer syns och hörs.