LIBERAL KOMMENTAR
"Nu återstår det svåraste – att runda tjänstemännen…".
När man får en sådan slutreplik av en ledande politiker i regionen, efter ett annars till synes fruktbart meningsutbyte angående Marinstugans framtid, finns det anledning att höja på ögonbrynen. Då om inte förr tappar man förtroendet för regionens politiska ledning i stort. Så följer då en informativ afton där Visby hamns tänkta utbyggnad skulle diskuteras. Fråga ställdes till chefen för regionens samhällsbyggnadsförvaltning Ethel Forsberg; skulle inte Marinstugans nuvarande placering kunna inrymmas i en smärre planförändring inom en tioårsperiod, när ändå planen ska förändras intill försvarets oljedepå vid Söderväg. ”Ja – vad jag kan förstå – blev svaret – det är väl bara fråga om ett initiativ?".
Men fortsatte – vänd mot en lägre tjänsteman en bit upp i salongen – ”eller uttryckte jag mig klumpigt nu N.N?”. Svaret därifrån kom surt och snabbt - ”Marinstugan ska bort, det finns det beslut om!”. Nu var det dock ett synnerligen förhastat påstående från handläggaren N.N. Eftersom frågan om Marinstugans framtid och därmed bevarandet av Gotlands civil- och militära marinhistoria kommer att behandlas först vid instundande fullmäktigesammanträde på torsdag. Och då som ärenden 13. Ärendenumret tycks ha tillkommit av en slump (?) på dagordningen.
Men hela denna föreställning som utspelades inför en talrik och kunnig publik i Campus Gotlands föreläsningssal i Almedalsbiblioteket, gav oss närvarande en klar uppfattning om hur beslutsprocessen i Region Gotland tycks fungera i verkligheten. I stort som i smått. Den politiska kontakten med väljarna ska vara hjärtligt positiv. ”Det här ska fixas. Givetvis är det otänkbart att vad som vi har här på Gotland ska sändas över till Marinmuseet i Karlskrona om det bara hänger på lite god vilja och ett pennstreck på en planritning. Och vi är medvetna om att de kvarvarande militära kamratföreningarna och organisationer på ön i så fall kommer att sakna en ändamålsenlig och billig lokal centralt i Visby, för samvaro och ungdomsutbildning”.
Ryggdunk och åtskillnad – alla nöjda. Återstår så att se och höra hur mycket av denna ”kontakt med folket” är värd när frågan kommer upp i fullmäktige.
Man bör kanske inte skriva en politisk kommentar till en fråga som man personligen är så starkt engagerad i. Ibland gäller dock undantag. Här är det fråga om politisk heder för de inblandade, respekt för sina väljare. Men kanske framför allt att bevisa att man som ledande politisk företrädare i maktposition står för sitt ord och sina uttalade åsikter i sak. Och inte ständigt kryper undan med hänvisning till delegationsrätt till underställda.