Märkliga hyllningar till Mandela
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sant är förstås att Mandela är en symbol för svarta människors frigörelse från förtryck överallt. Och givetvis var han den huvudsakliga kraften bakom nedmonteringen av apartheidsystemet i det vita Sydafrika. Men vilka metoder använde Mandela för att åstadkomma detta?
Det stämmer inte, som svenska tidningar har skrivit, att han fängslades på Robben Island för "sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter". Inblandning i terroraktiviteter var den verkliga anledningen.
Som ledare för ANC:s väpnade arm Umkhonto we Sizwe planerade och godkände han, i nära samarbete med de sydafrikanska kommunisterna, en rad våldsamma attacker. Riktade inte bara mot militära mål, utan också mot civila.
Till de mest uppmärksammade attackerna hör dådet på Church Street i huvudstaden Pretoria, där en bilbomb exploderade halv fem en fredagseftermiddag i syfte att träffa de människor som var i färd att gå hem från arbetet och ta helg. Ett tillvägagångssätt som för tankarna till dagens islamistiska terrorism. Tvåhundra skadades och nitton dödades på Church Street. Däribland flera kvinnor och barn, men trots det tog Mandela inte officiellt avstånd från våldet. Av denna anledning fanns hans namn fram tills helt nyligen på det amerikanska utrikesdepartementets lista över internationella terrorister, varför Mandela tvingades ansöka om ett särskilt visum i samband med besök i USA. Det säger något om allvaret i ex-presidentens terrorhandlingar.
Varför talas det så lite om denna del av Mandelas historia? Det har sannolikt att göra med impulsen att ställa sig på den svagare partens sida, som mer än något annat präglar den moderna västerländska historiesynen. Vi tenderar dessvärre att ursäkta terrorister som "någon annans frihetskämpe" så länge vi anser att deras motståndare, i Mandelas fall den rasistiska sydafrikanska staten, är värre. Men det är moralisk relativism.
Man kan också fråga sig hur väl Sydafrika har klarat sig under Mandelas och ANC:s ledarskap. Utvecklingen har i många avseenden gått bakåt. Landet är på nytt en enpartistat och polisvåldet på gatorna fortsätter. Det är bara nya händer som greppar batongerna. Kanske finns det trots allt bättre kandidater till titeln århundradets man.