Marknadens mänskliga ansikte
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det finns någonting desperat och överdrivet i reaktionen. Den ekonomiska krisens grundorsaker måste trots allt sökas på annat håll. Frågan är bara var. Att fortsätta prata om bonusar är ett sätt att slippa konfrontera betydligt svårare men mera brännande frågor: Vad är det egentligen som har hänt med ekonomin? Vad gick fel? Hur länge ska krisen pågå? Och vad kan göras åt den?
Här finns det inga enkla svar, och inga syndande styrelseledamöter att ställa till svars. Visst finns förslag till förklaringar: otillräcklig reglering av finansmarknaderna, konstgjort låga räntor, kinesiska kapitalöverskott och statligt pådriven utlåning till amerikanska husköpare med låga inkomster. Men ingen kan säga med bestämdhet. Diskussionen lär pågå länge till om vad som egentligen hände och vad som behöver göras.
En sak är i alla fall säker: marknadsekonomin och i synnerhet finansmarknaderna är betydligt bräckligare än vad man hittills har insett. Marknaden har allmänt betraktats som ett fristående, balanserande system där oberoende individers egoistiskt motiverade beslut på ett mirakulöst sätt leder fram till det allmänna bästa, i form av väl avpassade priser och produktionsnivåer. Adam Smiths berömda osynliga hand har tänkts ordna allt till det bästa.
Denna idé om marknaden som harmoniserande mekanism har nu avslöjats för vad den alltid varit, nämligen en utopi. I verkligheten är marknader mänskliga skapelser. Som alla andra mänskliga skapelser är de bräckliga och riskfyllda, i synnerhet om de börjar uppfattas som självklara, naturgivna fenomen. Den tankegången utvecklas av David Franz vid Virginiauniversitetets Institute of Advanced Studies in Culture i senaste numret av institutets läsvärda tidskrift Culture.
Marknader är inbäddade i större sociala sammanhang av institutioner, gemenskaper, traditioner, lagar och förpliktelser, och de är helt beroende av sådana resurser för att fungera. Föreställningen om marknader som avskilda sfärer med helt andra spelregler och moraliska krav än samhället i övrigt i är missvisande och farlig.
Marknaderna påverkar i sin tur det omgivande samhället. Den som tar stora finansiella risker äventyrar inte bara sina egna tillgångar utan även andras. När finansmarknaderna kollapsar berörs hela samhällsekonomin, eftersom den behöver ett fungerande kreditsystem. Det har vi om inte annat blivit plågsamt medvetna om genom den nuvarande krisen.
Mycket vore vunnet om diskussionen om den ekonomiska krisen kunde gå längre och djupare än moraliserande över chefsbonusar, jakt på syndabockar och allmänna fördömanden av kapitalismen. Vi behöver få syn på marknadsekonomins mänskliga ansikte - det ansikte den faktiskt alltid haft. Vi behöver återupprätta marknaden som socialt system där normer, samarbete, ansvar och hänsynstagande har sin givna roll, precis som i alla andra gemensamma mänskliga projekt.