Det är bra att de unga flyttar till fastlandet och studerar eller jobbar efter studenten. Så tycker nog de flesta. Lämnar de ön är de borta för studier i minst tre år. Sedan kan de enklare få jobb i någon av de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg eller Malmö.
Chansen är då stor att de träffar en partner, som de flyttar ihop med och ofta kommer efter en tid barnen. De har då påbörjat sin jobbkarriär och de har ett socialt umgänge.
De har vant sig vid storstadens enorma utbud av handel, nöjen och utbildningsmöjligheter. De börjar etablera sig i storstaden. Kanske de diskuterar att flytta hem till Gotland, men tiden går och de tvekar. De vet inte vilken utveckling som skett på Gotland under deras bortovaro.
Forskningen visar att om tillbakaflytten inte sker innan barnen fyllt fem år, så är risken stor att de inte återvänder till Gotland. Förrän möjligen när de börjar närma sig pensionsålder. Ändå är återflyttarna bland pensionärerna färre än man tror. Många äldre bor på Gotland i sina sommarhus större delen av året. Men de är skrivna på fastlandet.
Vill Gotland locka tillbaka de unga utflyttarna till Gotland så krävs särskilda insatser. Inflyttarbyrån borde studera denna grupp noga och se hur de kan informeras och lockas att flytta tillbaka. Gotland är en mycket bättre plats för barnfamiljer än de flesta platser i storstäderna.
Men de vuxna i familjen måste bli övertygade om att det händer väldigt mycket spännande och kul på Gotland också. Många affärer, närhet till skola, sjukvård och olika fritidsintressen. Gotlandsmusiken, Länsteatern, biografer och massor av årliga arrangemang som Medeltidsveckan, Crimetime och GGN.
Det går säkert att öka andelen återflyttande unga barnfamiljer, men då krävs specialinriktade insatser från det gotländska samhället.