Måste man få skatteavdrag för att ge pengar till välgörenhet?
Ska bidrag till välgörenhet var skattebefriade? Kan vi inte skänka pengar utan att tjäna på det, undrar Elof Petterson.
Foto: BERTIL ERICSON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Framställningen publicerades i SVD 100111. Författarna påstår att företagare och andra dubbelbeskattas då de skänker pengar till exempelvis Stadsmissionen. Skatt betalas på våra förtjänster, men någon skatt betalas mig veterligen inte när vi ger bort gåvor. Däremot skapas goodwill.
Ge bort obeskattad profit
Författarna (S. Fölster, M. Oscarsson, L. Leksell) skriver att både "det civila samhället och företagsvärlden " skulle glädja sig åt skattebefrielse för välgörenhet, till exempel då man ger bort pengar till Röda Korset.
På detta sätt skulle företag ges en möjlighet att ge bort obeskattad profit till exempelvis Stadsmissionen, pengar som kan hjälpa till att betala hyran för den våning som Stadsmissionens chef bor i eller för att täcka de förluster som vissa chefer inom Röda Korset ordnat via förskingring.
Förslaget om skattebefrielse för gåvor till välgörenhetsorganisationer innebär i princip att företag och enskilda skulle ges rätt att styra nationella och kommunala skattemedel dit de vill inom ramen för vad som betecknas som välgörenhetsorganisationer. Så inte nog med att man vill vara givmild med andras pengar. Dessutom vill man med sin framstöt underminera det allmännas beskattningsrätt. Resultatet skulle bli en urholkning av demokratin.
Författarna skriver att de "ser behovet av att stärka ideell sektors självständighet i relation till staten." Vad de samtidigt säger är att de vill stärka företagens och de rikas självständighet mot staten. Istället för att betala skatt som andra på sina nettointäkter, ska man kunna betala pengar till olika "godhetsföretag". Visst vore det läckert! Men för vem?
Tjäna på välgörenhet
Författarna skriver att vårt skattesystem har "bisarra" inslag i och med att företag inte kan fördela pengar skattefritt som de vill. Det bisarra torde snarast vara att dessa författare, som representerar Svenskt Näringsliv, kd och Stockholms Stadsmission, inte kan tänka sig att bidra till ideell verksamhet utan att tjäna pengar på det.
De skriver att företagens sponsring av "ideell verksamhet" bör öka. Varför det? Sponsring kan under alla förhållanden utnyttjas i företagens marknadsföring. Vad författarna begär är att få göra denna sponsring ännu mer lukrativ. Dessutom anger författarna att sponsring och välgörenhet bör skattebefrias så att det skapas forskning som kan gynna olika storföretag, exempelvis "Saab, Volvo, Ericsson". Men är det då inte fråga om att företagen ska ta hand om samhällsstyrningen? Visst vore det också läckert! För vissa.
Människor i Sverige är givmilda och generösa. De skänker bort de pengar som är deras. Men organisationer som kd och Stadsmissionen med sina speciella särintressen vill självklart att givandet ska öka, vilket det sannolikt skulle göra om man även kunde ge bort samhällets gemensamma pengar. Men är detta rimligt?
Mot slutet av inlägget påstår författarna att "sammanhållningen i samhället skulle öka och.. leda till ett mycket bättre liv för många människor" om beroendet av staten skulle minska. Jämförelser med exempelvis USA tyder på att författarna har helt fel.
Att Bill Gates skattefritt skänker bort svindlande summor av sitt enorma överskott skapar inte trygghet och oberoende för den vanliga människan. Den i huvudsak privatfinansierade sjukvården i USA är inte bara den samhällsmässigt dyraste, utan även en av de mest orättvisa i Västvärlden
Motstå snikna lobbister
Författarna påstår till sist att "det skulle vara förödande" om regeringen inte införde önskad skattebefrielse. Att Regeringen förmår motstå snikna lobbister i detta ärende är inte alls förödande.
Snarast bör det ses som modigt, klokt och hedrande. På så sätt skulle den sociala sammanhällningen öka med motsvarande minskning av den sociala segregering som skamlösa särintressen förespråkar.