Måste världen vara så orättvis
Världen är orättvis. I Indien måste barn tigga på gatorna för att överleva. En slant kan rädda nuet. Men för en framtid krävs drastiska åtgärder i samhället och solidaritet från omvärlden.
Foto: Gurinder Osan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tibetanska flyktingbarn som flytt undan kinesiskt förtryck vill inget hellre än att studera, få utvecklas som människor. Tiggaren på gatan i Delhi vill få ett värdigt liv. Den unga mamman med sitt nakna spädbarn som vid rött ljus tigger bland bilarna i ett moln av avgaser.
Vädjar med det gråtande barnet på armen. Så naket nära. Etsar sig fast på näthinnan. En slant kan rädda nuet. Men för en framtid krävs drastiska åtgärder i samhället och solidaritet från omvärlden.
Fördelningspolitiken brister
Dom kallas U-länder. Länderna som pressats ner av kolonialism och som hålls nere av fortsatt exploatering och utsugning från den rika världen. Indien som en stor demokrati, med en befolkning i nivå med Kinas 1,3 miljarder, har potential.
En ekonomi som växer så det knakar. Men fördelningspolitiken brister på ett upprörande sätt. På landsbygden och i städernas utkanter kämpar familjer varje dag för att få tillvaron att gå ihop. Sjukdomar grasserar. Barnen lägger sig hungriga och febriga om kvällen.
Världen är inte Sverige, men Sverige är en del av världen. Därför går det inte att blunda. Detta blir uppenbart efter en valrörelse, där det i backspegeln tycks ha handlat mest om det egna bästa.
Sverige görs till en ö i världen. Slår vakt om sitt. Att se bortom horisonten, att känna med en medmänniska i Indien eller i Tibet, där brast det i valrörelsen. Inga solidariska utspel om världen.
Bristen på empati blev särskilt påtaglig när alla partier rusade till och ville sänka momsen på krogen. Ett av mina favoritangrepp. Men det säger ändå något om inskränktheten och bristen på respekt för världen och för väljarna. Den lilla världens tyranni.
Solidarisk och medkännande
Människan är i grunden solidarisk och medkännande. Vill hjälpa till. Kan det rent av vara så illa att partierna och valkampanjerna gör människor egoistiska. Tvingar på väljarna skygglappar? Dags i så fall att protestera.
Det finns en fattigdom också i Sverige. I måndags anordnades i Visby ett stort seminarium om detta. Men det blev inställt. Intresset var för svalt. Kanske svårt att se och förstå den relativa fattigdomen.
Regeringens biståndspolitik saknar perspektiv för rättvisa i en orättvis värld. Garnityret som företräder Sverige är blekt. Regeringsdeklarationen är svag vad gäller medkänsla med den fattiga världen. Nyligen var det FN-dagen. Vem brydde sig om den?
Visa Palme-ilska
Mona Sahlin och förnyelsegänget måste nu visa Palme-ilska för att sätta Sverige på världskartan igen. Ge prioritet åt bistånd och mänskliga rättigheter genom EU och i FN. Göra tuffa, tydliga utspel om solidaritet som skakar om och ger eko. Det kommer att uppskattas.
Dessutom kan vi alla hjälpa till. Tänk på det fina uttrycket: Den som hjälper en människa hjälper en hel värld.