Mätbara effekter

Politik2012-12-04 07:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Snö. Halka. Det hänger liksom ihop. Visst är det väl konstigt att så många glömmer det efter bara åtta-nio månader.

Ingen som upplevt en normalvinter på våra breddgrader borde vara det minsta förvånad över att det behöver både sandas och bytas däck när SMHI faktiskt har träffat alldeles rätt i sina vinterprognoser.

Är det någon slags civil olydnad som får så många av oss att streta emot in i det sista? Och vem riktar sig den i så fall mot?

Efter helgens snöfall har jag hört både beröm (snöröjning på cykelvägar) och kritik (brist på sandning i innerstan) av regionens snöberedskap.

Halkbekämpning är ett bra exempel på att det är svårt att beräkna effekter av olika åtgärder. Det är klart att det lönar sig för Region Gotland att sanda gatorna så att folk inte ramlar och bryter benen. Å andra sidan kan ju ingen veta hur många som verkligen hade skadat sig om man inte sandade.

Frånsett det mänskliga lidande som undviks med färre arm- och benbrott är det alltså inte självklart hur lönsam åtgärden är mätt i kronor och ören.

Mätning av olika samhällstjänster har blivit ett allt viktigare krav. Det handlar om kostnad men också om kvalitet. Inte minst i debatten om driftformer och vinster i välfärden har kostnadseffektivitet blivit ett hett begrepp.

Det finns givetvis fördelar i att man mäter och jämför kvalitet och kostnad. Men också svårigheter.

En är att alla, affärer, tjänsteföretag, kommuner, organisationer, statliga myndigheter och studenter, tillämpar liknande metoder för att mäta till exempel det som brukar kallas kundnöjdhet. Jag tror inte att jag är ensam om att ha suckat över ännu en enkät. Blir frågorna för många orkar folk helt enkelt inte svara.

En annan svårighet är att effektiva utvärderingssystem tenderar att bli resurskrävande i sig. Vill vi mäta mer växer byråkratin. Vi har fått ett antal nya myndigheter på det sättet.

EU har hamnat i den situationen att rädslan för missbruk medfört en så stor kontrollapparat att regioner och organisationer avstår från att söka stöd. Man tycker att processen är så lång och blanketter och uppföljning kräver så mycket att inget blir kvar av stödet till slut. Det har förvisso skapat en hel konsultbransch men var det verkligen det som var meningen?

Det finns en svårighet till i mätandet och jämförelserna. Livet är, dessbättre, mer än kronor, procent och nöjdhetsindex.

Allt kan inte mätas.