Påsken är en av våra stora mathelger. Det äts gott. Men det brukar också bli en del över och som kanske får slängas efter helgen.
Nu har det kommit en rapport från Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket om hur vi kan minska just matsvinnet.
Verken har haft ett treårigt uppdrag som bland annat hänger ihop med Sveriges åtaganden gentemot FN och dess mål att halvera matsvinnet i butiks- och konsumentledet fram till år 2030. Och i sin slutrapport konstaterar de att projektet haft en bra start och har bidragit till att ”få upp matsvinn på agendan i Sverige”.
Nu är det inte så enkelt som att vi kastar mat som vi tycker blivit för gammal. Det försvinner till exempel grönsaker redan vid odlingen. Det kan bero på ojämn efterfrågan eller att det saknas marknad för att sälja grönsaker som inte är helt perfekta.
I en undersökning som Naturvårdsverket presenterade strax före jul ifjol konstaterades att mängden matavfall från butiker, restauranger och hushåll i Sverige ändå minskar.
Störst procentuell minskning har skett hos restauranger och butiker, där matavfallet har minskat med mellan 15 och 35 procent. Störst minskning i mängd har skett hos hushållen. Men hushållen svarar fortfarande för den största delen matavfall i Sverige, i storleksordningen 720 000 ton. Detta motsvarar cirka 74 kilo per person och år.
Det är naturligtvis bra att det skrivs i media om matsvinnet och vad man kan göra åt det för att det inte ska uppstå. Men det är också viktigt att man tar hand om det som ändå kasseras.
Kommunerna är olika långt komna när det till exempel gäller att ta hand om organiskt avfall och göra biogas eller gödsel av det. Lägre avfallstaxa för den som sorterar ut sitt matavfall än för den som lämnar sitt avfall osorterat är exempel som kommuner tillämpar.
Men här finns nog mycket mer att göra. För kommunerna har monopol på att hantera hushållsavfall så det är inget som kommunfullmäktige kan springa ifrån. Frågan är varför det skiljer i ambitioner?
De tre statliga verken skriver i sin rapport att Sverige behöver ta fram en nationell strategi om man ska kunna nå FN:s mål att halvera matsvinnet. Det låter väl bra, men då måste man nog vara ganska konkret.
Därför borde nog regeringen ge de tre verken i uppdrag att fortsätta sitt arbete. Det är just i dialog med andra – livsmedelskedjor, kommunerna, odlarnas organisationer, konsumentorganisationer – som man kan ta fram handfasta råd. Och det skadar nog inte att riksdagen också blir lite mer handlingskraftig.
För det gäller inte bara att ”få upp frågan på agendan”, som de tre skriver i sin rapport. Det gäller till exempel också att få den tredjedel av landets kommuner som inte källsorterar matavfall att göra det och hantera det avfallet.
Det är sådant som brukar kallas praktisk politik.