Jag tror att de flesta känner till tavlan Grindslanten, målad runt 1885 av August Malmström. Av någon anledning kommer jag att tänka på den nu när Håkan Juholt överraskande föreslås till ordförande för Socialdemokraterna.
Här har ett antal kandidater varit involverade i en kamp för att nå denna åtråvärda position. Men en person stod vid sidan om och tittade på.
På tavlan slåss fyra-fem pojkar i en hög och en bit ifrån sitter en flicka och torkar tårarna. Pojken som självsäkert tittar på kan efter ett tag plocka upp grindslanten när den rullar från de andra.
Snygg och prydlig kunde Juholt alltså träda in i offentligheten, medan de andra kombattanterna torkade snoriga näsor och ett och annat skrubbsår. Torkade tårar och fick borsta dammet av kläderna och lomma hemåt.
Garant för välfärd och rättvisa
En bild, kanske, för att belysa upplösningen av en lång process som så påtagligt har engagerat media och svenska folket under flera månader.
Så intressant är alltså det Socialdemokratiska partiet. Alla tycks inse att Socialdemokraterna är en stark kraft i det svenska samhället allt fort. Många har säkert känt en oro för vad som skall hända med välfärden utan ett starkt arbetareparti. Socialdemokraterna ses som en trygghet och en garant för välfärd och rättvisa. Det är också något att aktivt ta vara på när partiet nystartar efter den stundande extrakongressen.
Då kan opinionssiffrorna skjuta i höjden från den nuvarande osannolika bottennivån. Ökenvandringen borde vara över.
Eller som Göran Greider uttrycker det i sin ledarkommentar dagen efter: "Juholts första uppgift är att plocka ner partiet från det kors där partiet själv spikat upp sig". För visst har man suttit fast i en märklig handlingsförlamning efter valet. Få i detta stora parti har deltagit aktivt i den rikspolitiska debatten.
Konstintresse i hemmet
Det finns också en annan koppling apropå Grindslanten. Samme Greider berättar att han nyligen stötte på Juholt på Waldemarsudde där han gick runt och upplevde den aktuella utställningen med konst av GAN (Gösta Adrian Nilsson).
Denne särling i svensk konst som under första halvan av 1900-talet prövade på de flesta ismerna. Han blev också inspiratör för den surrealistiska Halmstadsgruppen. Uppenbarligen en "huskonstnär" i det Juholtska hemmet i Oskarshamn, vilket framgår på den bild av mamma Susanne, 79, i en intervju i DN.
På väggen ovanför soffan hänger en stor affisch från jubileumsutställningen 1984 med GAN:s konst. Det fanns således ett konstintresse i hemmet och det tycks Juholt bevara. Det känns hoppfullt för oss som saknar kulturen i den politiska debatten. Måtte Juholt nu föra in i politiken att samhället också kräver konst och kultur för att utvecklas. Att människan behöver konst och kultur för att växa och finna sig själv.
För kulturen var ofta ett naturligt inslag i arbetarhemmen och på landsbygden. Som i Oskarshamn där Döderhultaren verkade och med sina kluriga små träskulpturer både beskrev och avslöjade samhället.