Men att känna sig kränkt har ju blivit något av en nationalsport. Det blev, om inte förr, uppenbart vid förra sommarens löjliga debatt om huruvida glassen Nogger Black var rasistisk. I det offentliga rummet verkar det som om allt måste reduceras till minsta gemensamma nämnare. Alla skall kunna gilla allt, och det som någon inte gillar skall bort. I toleransens och multikulturalismens namn praktiseras extrem intolerans.
Det finns en citat som brukar tillskrivas Fritiof Nilsson Piraten, men som jag också sett Hjalmar Söderberg få äran för. Ungefär så här: "Skriver man om en synål är det alltid någon enögd jävel som tar åt sig."
Sedan Piratens dagar är det bara fler och fler som blivit enögda i fler och fler frågor.
I denna anda hörde Humanisterna hörde av sig till hotellkedjan Scandic. På sista tiden ter sig Humanisterna lika stingsliga och lättstötta som vilka fundamentalister som helst. Här på Gotland har de bråkar om skolkyrkan på Elfrida Andréegymnasiet.
Men Scandic spetsade öronen när Humanisterna jämrade sig. Hotelljätten bestämde sig för att hörsamma kravet på en omvänd religiös utrensning. Ingen skulle behöva riskera att dra upp en skrivbordslåda, och helt oförhappandes utsättas för anblicken av en oönskad bibel. Hu. Nä, biblarna skulle bort från hotellrummen. De skulle skickas tillbaka till Gideoniterna.
Naturligtvis förpackades förändringen enligt alla den falska toleransens regler. Intolerans mot kristendomen skulle presenteras som en öppen famn. Den gäst som önskade läsa en helig skrift skulle kunna vända sig till receptionen. Och där skulle inte bara de kristna kunna få läslusten stillad. Även religösa minoriteter som muslimer och judar kunde räkna med att Scandic står till tjänst. Allt för att ge gästerna bästa möjliga service.
Visst.
Sedan detta besked för några veckor sedan har Scandic upptäckt två saker. Sverige är inte helt avkristnat. Och det kostar att stöta sig med sina kunder. Nu har företaget backat. Biblarna blir kvar. Det är nästan så man blir religiös.