Regeringen har föreslagit att public service-företag som vill göra något nytt måste få idén prövad först. Syftet är att Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion inte ska kunna konkurera ut kommersiella kanaler med hjälp av skattemedel, vilket licenspengarna är.
För slaget har mött ris och ros. I de flesta fall från högst förväntat håll. De kommersiella kanalerna bevakar sina positioner precis som statens gamla monopolbolag gör.
Det är alltid en svår balansgång med public service. Den finns för att serva oss med nyheter, debatt, samhällsprogram, kultur, historia och annat som behövs i ett dynamiskt och upplyst offentligt samtal. Där är den viktig.
Det stora problemet i Sverige är dock att public service-företagen i allt högre grad rört sig därifrån. Bort från kärnuppgiften, som var anledningen till att det skapades en gång. Istället för kvalificerad upplysning serveras allt oftare banaliserade och ytliga program. Sådant som roar för stunden, men egentligen inte bidrar till att föra samhället vidare. I klartext betyder det att debatt och fördjupning har fått stå tillbaka för dokusåpor och tidsfördriv.
I praktiken en konkurrens om sådant som de kommersiella kanalerna oftast gör bättre. Att inte expandera där är i grund och botten klokt.
Samtidigt uppkommer andra problem när de statligt ägda public service-bolagen expanderar åt andra håll, exempelvis internet.
SVT startade relativt nyligen debatthemsida trots att det då fanns en direkt konkurrent i den privatägda hemsidan Newsmill. På senare tid har även Svenska Dagbladet givit sig in på samma fält med en ständigt uppdaterad debattsida, även den i grund och botten driven med avkastningen som internet-annonserna ger. När monopolet expanderar på nya områden hotar det i praktiken andra företags och personers födkrok.
Under hösten har ipaden och konkurerande läsplattor lanserats. Allt fler kommersiella företag finns tillgängliga med egna applikationer till dem.
Vissa spår på sikt att papperstidningarna kommer att upphöra och gå över till distribution på läsplatta. Man kan fundera på vad som händer då om inte det finns gränser för vad public service får göra.
Kommer man exempelvis att försöka uppfylla Miljöpartiets dröm om en statlig tidning genom att låta SVT:s eller SR:s nyheter bli gratis nedladdade konkurrenter till DN och SvD. Kanske med lokalvarianter från lokalnyheterna i P4 och SVT:s regionala program - som kan försöka konkurrera ut lokaltidningarna.
Scenariot kanske inte riskerar bli verklighet så länge public service-bolagen ägnar sig åt ytligheter, men utan expansionsgränser och med ändrad inriktning mot kärnområdena för public service kan det bli en realitet.
Därför är det klokt att regeringen redan innan public service-bolagen börjat expandera åt något håll valt att hitta metoder för att kunna bromsa i tid. Ytterst handlar det om mångfalden som faktiskt hotas när licensfinansierad media tillåts konkurrera på ojämlika villkor.