Med eller utan Toblerone

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Politik2010-05-10 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I analyser av förra valresultatet 2006 söktes förklaringarna till maktskiftet bland påståenden om att folk ville ha en förändring. Vad som skulle utgöra den förändringen var mindre viktigt, så länge det garanterade ett alternativ till den politik som den dåvarande regeringen förde. Efter 3 825 dagar var folk trötta på regeringen Persson. Därför är det häpnadsväckande att Sahlin med vänner i sin skuggbudget presenterar en politik som är som hämtad från Perssons dagar.

Under de senaste fyra åren, då alliansen öppnat statens fönster och vädrat ut 10 år av bidragspolitik och istället gjort det lönsamt att arbeta, har oppositionen kritiserats för att bedriva en opposition fullständigt inriktad på kritik istället för bättre alternativ. Med mindre än sex månader kvar till valet kunde man därför tro att Sahlin, Ohly och Wetterstrand skulle kavla upp ärmarna och komma med någonting nytt när det blev dags för deras skuggbudget. Men har man inte gjort, vilket står fullständigt klart efter presentationen av skuggbudgeten.

Istället är det gediget valfläsk och tillbaka till ruta ett som gäller. Det som folk var trötta på 2006, enligt analyserna. Socialdemokraterna vill gärna utmåla sig som partiet som månar om "alla", "alla ska få vara med" och utlovar bland annat skattesänkningar för pensionärer och höjd a-kassa. Valfläsk, med andra ord. För vad spelar det för roll att man sänker skatter och höjer a-kassan när man sedan med andra handen höjer miljö- och energiskatterna? Det vill säga dyrare bensin och dyrare el. Bensin och el måste även pensionärer och människor som går på a-kassa betala, så frågan är hur hög den faktiska höjningen blir.

Sahlin med vänner vill även stryka ett streck över den sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar, med den uppenbara konsekvensen att det kommer att bli dyrare att anställa ungdomar i förhållande till vad det är idag. Oppositionen har kritiserat alliansen för att glömma bort ungdomarna, för att ungdomsarbetslösheten har ökat. Mot den bakgrunden ter sig oppositionens förslag ovan tämligen illa. Men oppositionen tycker kanske att det är helt okej att kasta sten i glashus...

Vad som är mest alarmerande med oppositionens skuggbudget är dock att den representerar en tillbakagång till ett bidragssamhälle och där det inte lönar sig att arbeta i lika stor utsträckning som idag. Regeringen har haft ansvaret för Sveriges finanser under en av de allvarligaste ekonomiska kriserna på länge och det har man skött med bravur. Folk har mer över i plånboken och det lönar sig att arbeta, med alla goda effekter det för med sig. I Sahlins värld är det bättre om folk går på bidrag och därigenom i större utsträckning är beroende av staten än står på egna ben. Höjd a-kassa är inte en lösning på arbetslösheten. Det ger varken meningsfull sysselsättning eller fler arbeten, som är vad som behövs. Om det inte lönar sig att arbeta försvinner incitamentet att så göra och därmed även pengarna till staten. Det borde oppositionen tänka på.

Oppositionen för en politik som har ett enda svar på alla frågor, alla problem. Höj skatterna, vilket är detsamma som att staten tar dina pengar i den utsträckning som staten anser att den behöver. Det är inte en ansvarsfull politik. Om statens pengar inte räcker som det är bör man istället se över hur de spenderas och vad som kan göras bättre och mer effektivt. Det har alliansen gjort. Låt oss nu se till att de får fortsätta att göra det.

Sahlin blev arg när Mats Odell kallade oppositionens politik för Toblerone-politik. Jag blir arg när oppositionen presenterar en skuggbudget som i så många avseenden stjälper vad alliansen har byggt upp och som i slutändan resulterar i att vanliga människor får betala mer för att leva samma liv som de lever idag. Med eller utan Toblerone.