Det talas om att politikerveckan i Almedalen inte Àr sÄ viktig, utan mest ett tillfÀlle för folk i Äsiktsbranschen att trÀffas och ha trevligt. Men Almedalen fÄr sin betydelse genom att samhÀllsproblem formuleras, agendor sÀtt och kontakter etableras.
Betydelsen av den sortens aktiviteter bör inte underskattas. I sjÀlva verket Àr de minst lika viktiga för den praktiska politik som faktiskt förs som enstaka uppmÀrksammade utspel och debattinlÀgg.
Ta arbetslinjen - kÀrnan i regeringens politik och nyckeln till den borgerliga alliansens tvÄ valsegrar. Den var en kreativ respons pÄ ett samhÀllsproblem som hade identifierats, diskuterats och utretts under mÄnga Är inom de kretsar som möts i Almedalen, innan alliansen kom med sitt speciella lösningsförslag.
Problemet med en alltför generös sjukförsÀkring lyftes till exempel fram i en socialdemokratiskt tillsatt utredning under ledning av Anna Hedborg som blev klar lagom till den första alliansregeringens tilltrÀde.
Eller ta sjukvÄrden. Köp-och-sÀlj-system, privatiseringar och vÄrdval har genomförts i bÄde borgerligt och socialdemokratiskt styrda landsting under de senaste decennierna. Liknande reformer har genomförts av bÄde höger- och vÀnsterregeringar runt om i vÀrlden. De bygger pÄ en bred förskjutning av vad som uppfattas som effektiva sÀtt att organisera sjukvÄrd och pÄ ett brett uppsving för marknadslösningar.
Dagens samhÀlle Àr alldeles för komplext för att styras med rent partipolitiska slagord eller tvingande order. För att regera krÀvs numera en avancerad konstellation av problemuppfattningar, ÄtgÀrdsprogram och konkreta styrtekniker som bygger pÄ en ingÄende kunskap om samhÀllet och mÀnniskan.
MÀnniskor och organisationer i moderna samhÀllen blir inte tillsagda exakt hur de ska bete sig. I stÀllet styrs de indirekt. De stimuleras att i eget intresse göra medvetna val, informerade av etablerad kunskap pÄ omrÄdet. Vi medborgare drivs genom information, riktlinjer och stimulansÄtgÀrder att utbilda oss, leva hÀlsosamt, vara företagsamma, toleranta och att trÀffa aktiva val nÀr det gÀller allt frÄn pensionssparande till barnens skola.
Vetenskapen spelar en central roll i denna regeringsform - medicinen, nationalekonomin, statistiken, psykologin, etcetera. Den ringar in problemen lika vÀl som lösningarna och de konkreta teknikerna för att genomdriva dem.
Vad vore finansminister Anders Borg utan sin nationalekonomi? Vad vore folkhÀlsopolitiken utan socialmedicinen och epidemiologin?
Dessa tankar Àr inspirerade av filosofen och samhÀllsteoretikern Michel Foucault. Han beskrev för flera decennier sedan denna speciella form av "gouvernementalité", vilket betyder ungefÀr regeringsmentalitet. Sedan dess har begreppet bara ökat i aktualitet.
MÄnga forskare Àr kritiska till regeringsmentaliteten i avancerade liberala demokratier, men Foucault sjÀlv uttryckte ocksÄ fascination inför liberala försök att lösa den svÄra ekvationen: Hur regerar man över fria mÀnniskor?
Den som vill bevittna hur detta gÄr till i praktiken behöver bara bege sig till Almedalen, bÀnka sig pÄ nÄgot seminarium och ta del av alla diagram, varningssignaler, verklighetsbeskrivningar och reformförslag som lÀgger grunden för morgondagens praktiska politik.